Uppdragsgivarna
 
Startsida
Vad är DSM?
Jan Gillberg
Kontakta oss
Länkar
Den Talande Falken
Prenumerera
Beställ lösnummer
Beställ böcker
Ivar Kreuger
Estonia
Politiska mord
Enpartistaten

Välfärdsstaten
mot vägsände

Värsting-
journalistiken

Free voice of
Sweden

DSM-samtal
Sveriges Viktigaste
Opinionsledare
Hundralistan






















 

 



DSM nr 4/2000


Med den position Carl Frisk hade inom den svenska bankir- och finansvärlden hade han många olika möjligheter att motarbeta Ivar Kreuger. Och med vad som nu framkommit blir det av särskilt intresse att kartlägga Frisks medverkan i de aktioner, som genom manipulerad massförsäljning av Kreugerpapper syftade till att försätta Kreugerkoncernen i gungning. För en sådan kartläggning finns ett rikhaltigt material i form av just telegramkopior, som ”forskningen” - anmärkningsvärt nog - underlåtit att lägga till grund för studier och blottläggande av baisseaktivisternas operationer. För ett antal sådana studier måste det nu framstå som högst påkallat för Riksbankens Jubileumsfond att anslå erforderliga medel.

Av stort intresse är också att få klarhet i hur just Carl Frisk utnyttjade sina möjligheter att genom olika former av utpressning tvinga personer runtikring Ivar Kreuger att lämna sin medverkan till komplotten liksom till det rån som följde på mordet. Sådana möjligheter uppstod i rikt mått som effekt av de kursras, som baissisternas operationer gav upphov till och som försatte många av de ledande inom Kreugerkoncernen - i synnerhet om deras innehav av Kreugerpapper var belånade - i pressat läge.

Det är känt att Carl Frisk själv eller genom SIGAB, där han 1931-32 var jourhavande direktör, lånade stora belopp till flera Ivar Kreuger närstående personer, som på detta sätt kom i beroendeförhållande till Frisk och de intressen han företrädde. Som ett exempel på hur Frisk skaffade sig denna typ av ”övertag” kan noteras, att Erik Sjöström (4) - VD i Kreuger & Toll - vid tiden för mordet på Ivar Kreuger hade en skuld till Kreuger & Toll på 721 000 kronor (i dagens penningvärde omkring 18 miljoner) med Carl Frisk som borgensman! En intressant fråga är om detta var något som någonsin reglerades och om inte varför? Det finns flera liknande frågor att ställa!

Men vilka var Carl Frisks uppdragsgivare? Vilka krafter låg bakom komplotten? Vilka var de yttersta krafterna?

Det ligger nära till hands att som uppdragsgivare - i varje fall som en uppdragsgivare - utpeka Enskilda Bankens dåvarande överhuvud Marcus Wallenberg senior - inte minst med hänvisning till den roll som denne tillsammans med sina båda söner Jacob och Marcus kom att spela för den efterföljande plundringen av Kreugerkoncernen. Ett för frågans bedömning intressant dokument är det brev som finns återgivet i Lars-Jonas Ångströms bok ”Kreuger­Mordet” och som lyder:


”Återkommande till våra telefonsamtal får jag härmed å Bankdirektör Wallenbergs vägnar meddela att Broblewsky nu återrest till sin hemort. Några obehag kunna ej uppstå, då B själv icke finnes här, och utredningen med K slut.

Högaktningsfullt”

Brevet är daterat den 30 mars 1934 och undertecknat - som det ser ut - någon ”Dardel”, varvid - vilket namnteckningen ger möjlighet att uttyda - torde avses den kapten A Dardel, som finns upptagen på listan över deltagarna vid Ivar Kreugers jordfästning.

Med vad vi nu vet kan detta brev rimligen inte läsas som något annat än en information om att den för mordet på Ivar Kreuger lejde mördaren - här kallad ”Broblewsky” som med utbyte av två bokstäver blir ”Problemsky” - ”återrest till hemorten” och inte längre ”finnes här”, dvs som själv avrättats och därför inte längre finns i jordelivet.

 

Med detta eller - om man så vill - redan med detta står utom allt rimligt tvivel att familjen Wallenberg varit underkunnig om att Ivar Kreuger fallit offer för en mordkomplott. I vad mån och i så fall på vilket sätt familjen Wallenberg aktivt deltagit i komplotten må tills vidare vara en öppen fråga. En annan och än mer intrikat fråga: Fanns det krafter bakom Carl Frisk och Wallenbergs och i så fall vilka?

(4) Efter mordet på Ivar Kreuger togs Erik Sjöström in på sjukhus och undslapp allvarliga rättsliga påföljder för sin medverkan i koncernen oaktat att han var moderföretagets VD. Medan Kreugerlojala medarbetare som Krister Littorin fick fängelse fick Sjöström ett mer symboliskt bötesstraff. Han kunde sedan dra sig tillbaka på ett gods i Skåne, där han levde fram till sin död.   tillbaka