ekonomiska kräftgång
DSM nr 2-3/2004
Skrivet av Anders Tallbo, författare och frilansskribent
Den idoge skribenten i bank- och finansfrågor, Mats Lönnerblad, har nyligen utkommit med en ny debattbok: ”Från folkhem till fattigstuga” (Bankrättsföreningen, 2004). Den är en fristående fortsättning på hans bok ”Från bankkris till börskris” som jag recenserade i DSM 4-5/2003.
Denna gång står inte bara banker, politiker och domstolar i skottgluggen. Lönnerblads piska viner också över de många ekonomiska svindlerier som har avslöjats inom försäkringsbolagen, och som nu slår hårt mot kunderna i form av minskade skadeersättningar och äventyrade pensionspengar. Bara inom Skandia drabbas 1,2 miljoner försäkringstagare, varav många knutna till Skandia Liv. Flera andra livbolag befinner sig också i ekonomiskt trångmål.
Kris, kris, kris ...
Lönnerblad återkommer ständigt till ordet kris. Bankkris, börskris och idag försäkringsbolagens kris. Även i den nya boken hävdar han att mönstret är detsamma: styrelser och ledningar skor sig på kundernas bekostnad medan regering och Finansinspektion ser mellan fingrarna med oegentligheterna för att inte rubba förtroendet för det politiskt-ekonomiska systemet. ”Kliar du min rygg, så kliar jag din”.
Det är svårt att inte ryckas med av författarens patos. Många sidor vibrerar av ilska som byggs upp till åskväder med blixt och dunder. Vore det inte så att Lönnerblad kunde servera så rikligt med konkreta, objektiva fakta till stöd för sitt resonemang skulle man lätt kunna betvivla sanningshalten i hans påståenden. Men verkligheten överträffar som bekant dikten. Spelet kring direktörernas lyxlägenheter och hutlösa bonusar kan tjäna som exempel på den saken.
Ekonomisk kräftgång
Författaren sätter fingret på ett antal direkt lagstridiga ageranden från bankstyrelsernas sida och läser lusen av potentater i den politiska maktens korridorer. Många kända namn i det politiska etablissemanget och i bank- och finansvärlden passerar revy.
Trots att Lönnerblad ofta använder ironi och humor som vapen är ämnet naturligtvis i högsta grad allvarligt. Det är ytterst vår gemensamma välfärd som håller på att raseras. Utarmningen av det svenska näringslivet fortsätter. Välfärdsmotorn hostar i brist på stimulans och riskvilligt kapital och inte minst i avsaknad av tydliga spelregler från statsmakternas sida.
Kortsiktiga perspektiv
Hos politikerna gisslar han både inkompetensen och bristen på långsiktiga perspektiv och helhetssyn. De negativa konsekvenserna av kortsiktiga beslut ska lösas med nya kortsiktiga beslut ur snäva perspektiv. Politikerna vill inte kännas vid verkningarna av sina egna beslut, dundrar Lönnerblad. De tar på sig skygglapparna och blundar för sin medverkan i Sveriges katastrofala ekonomiska utveckling.
Socialdemokratin får förstås på pälsen, men inte heller Carl Bildt och Bo Lundgren går fria. Dessa herrar som borde veta bättre sviker sitt land för snöd vinnings skull. Resultatet är att Sverige på kort tid utvecklats till något av socialistiskt inriktad ”enpartistat” som inte fungerar ekonomiskt. Etablissemanget försöker dölja sanningen genom att lägga ut dimridåer i takt med fallskärmarna och hela systemet hålls om ryggen av Sveriges största morgontidning.
Fundamentalt systemfel
Att kritisera är en sak men frågan är hur den svenska skutan ska kunna komma på rätt kurs igen? Enligt Lönnerblad måste vi ta tjuren vid hornen och tackla ”enpartistatens” grundläggande systemfel. Välfärd skapas genom innovativa företag och ”riktiga arbeten”. Näringslivet är tillväxtmotorn som måste stimuleras för att blomstra och ge nya jobb. Istället tillåts offentliga sektorn att växa ohämmat med stora budgetunderskott som följd.
Trots alla varningssignaler fortsätter regeringen att köra över näringslivet. Det sker främst genom konsekvent vägran att sänka förmögenhetsskatten, den skatt som i praktiken diskriminerar svenskt ägande och tvingar företag att flytta utomlands. Förmögenhetsskatten skapar betydande svårigheter när det gäller fortlevnaden av familjeföretag. Snåriga regelsystem med mängder av byråkratiska pålagor bidrar också, liksom det generellt alldeles för höga svenska skattetrycket.
Färre vill starta företag
Författaren hävdar att villkoren för företagande successivt försämrats så mycket att majoriteten av svenska folket inte längre vill starta företag. De största företagen har hamnat i utländsk ägo och de medelstora, svenskägda företagen har i praktiken försvunnit. På senare år har även småföretagen stadigt minskat i antal.
Vad Sverige framförallt behöver är bra ledarskap, menar Lönnerblad. Vi behöver ansvarsmedvetna ledare både inom näringsliv och politik. Bristen på bra ledarskap genomsyrar hela samhället inklusive arbetslivet och är en av orsakerna till att Sverige hamnar allt längre ner på välfärdslistan.
Höga sjuktal låga pensioner
Här finns också kopplingar till ett annat stort problem: sjukskrivningarna som ökat lavinartat sedan slutet av 90-talet. I dag är drygt 14 procent av landets arbetsföra befolkning sjukskriven. Lägg därtill den kraftiga ökningen av antalet förtidspensionerade. Kostnaderna för staten är ofantliga. Bara sjukskrivningarna kostar samhället 120 miljarder per år.
Summan av kardemumman är att allt färre ska försörja allt fler, vilket också resulterat i att många blir utbrända, går in i den berömda ”väggen” och inte sällan blir långtidssjukskrivna. Det hela är en ond cirkel som ytterligare naggar den allmänna välfärden i kanten.
Det nya pensionssystemet är ett annat exempel på hur välfärden försämras, menar författaren. Skatteeffekterna kommer att äta upp det mesta av pensionspengarna. En medelinkomsttagare får tillsammans med avtals- eller tjänstepension bara ut mellan 50- och 55 procent av slutlönen, efter ett helt livs sparande. Den lille medborgaren ska föda Storebror Staten in i det sista. Den 15-procentiga årliga avkastningsskatten drar i dagsläget in mer pengar till staten än det samlade värdet på skatteavdragen.
Väckarklocka
Lönnerblad tar upp många andra brännande ämnen, till exempel myndigheters rättsövergrepp i samband med den svenska bankkrisen, domstolars trots av europeiska rättsregler och regeringens spel under täcket och underlåtenhet att följa riksdagsmajoritetens beslut.
Det måste till en rejäl kursändring i svensk ekonomisk politik om Sverige ska kunna återta sin position som en av världens ledande industrinationer, anser Lönnerblad.
Från folkhem till fattigstuga är ingen bok man sträckläser, även om språket är lättillgängligt. Varje kapitel kräver en god portion eftertanke. Redan hans förra bok var en väckarklocka. Nu har tonen skruvats upp ytterligare. Man kan fråga sig om politikerna vaknar denna gång.