online casin

DSM 6/2005

Skriven av Jan Gillberg

Det har nu gått mer än två år sedan Anna Lindh mördades. Redan efter fjorton dagar kunde den person, som sedan också erkände mordet, gripas. Men ännu är det ingen som kunnat presentera ett klargörande motiv.
                
Det gör inte heller den polis som ledde spaningsarbetet - Leif Jennekvist - i den bok - ”Mordet på Anna Lindh” (Bonnier Fakta) - han utkommit med och där han redogör för polisens arbete fram till dess att Mijailo Mijailovic tidigt på förmiddagen den 24 september 2003 kunde hämtas i sin bostad.
                
Snarare är det så att Jennekvist spär på misstankarna om att motivet är något som det av oklara skäl inte skall funderas kring och ännu mindre göras några allvarligt syftande försök att komma fram till. 

Således är det högst anmärkningsvärt att Jennekvist i ett för händelseförloppet  avgörande sammanhang inte bara undanleder läsaren en viktig uppgift utan direkt vilseleder läsaren. Det sker när han redogör för vad det var som föranledde Anna Lindh att ge sig ut på den shoppingtur, som slutade med att hon stacks ner och sedan avled. Om detta finns det hyggligt samstämmiga uppgifter i de båda kvällstidningarna - uppgifter som Jennekvist i sin i övrigt detaljerade framställning helt förbigår:

 •  I Aftonbladet den 19 september 2003 berättar den medföljande väninnan (Eva Franchell): ”Hon måste ha nya kläder, sa hon (Anna Lindh). TV hade ställt särskilda krav. Inget av det hon redan hade i garderoben dög.”

Leif Jennerqvist

•  I Expressen den 19 september 2003 berättar den medföljande väninnan samma sak men nu med formuleringen: ”Vi skulle gå och handla kläder till SVT:s slutdebatt. SVT hade väldigt mycket krav på vad Anna skulle ha på sig, och det fanns inget som passade i hennes garderob.”  De protokoll från polisens förhör som DSM kunnat ta del av tar inte upp frågan, huruvida någon från TV (SVT eller TV4, båda uppgifterna förekommer) skulle anmodat utrikesministern att inför TV-debatten på kvällen den 10 september införskaffa kläder, som med avseende på färgsättning kunde godkännas. Ett närmare studium av protokollsutskriften tyder emellertid på att ett avsnitt, som skulle ha kunnat gällt frågor om detta, klippts bort!                  Det är också anmärkningsvärt, att vid vittnesförhöret den 15 januari 2004 med Eva Franchell ställer varken åklagaren eller försvaret några frågor om TV:s kontakter med Anna Lindh i denna märkliga klädfråga. Frågan kommer ändå upp ”by the way” när Franchell ombeds att redogöra för deras promenad mellan de olika butikerna på NK.  Franchell: ”--- Sen gick vi in i en affär som heter Tiger tror jag och tittade på en tegelröd kavaj som var väldigt vacker. Och då diskuterade vi om den färgen skulle tänkas godkännas av SVT. SVT var det som krånglade med färgerna. Och då så sa jag till Anna att ringa till Dan och fråga.

Åklagaren: Vem är Dan?

Franchell: Dan Svanell var Annas pressekreterare. Min efterträdare alltså. Och då sa hon nej det är nog Lotta som vet. Och det är en av Annas assistenter. Så då ringde Anna upp Lotta och frågade om färgerna. Och då samtidigt som Anna pratade med Lotta så gick vi över från den här Tiger och så gick vi in i den här Turnover. Och där var det bara jag som tittade. ---”

I det efterföljande av försvarsadvokaten Peter Althin ledda förhöret ställs frågorna i denna del på ett sätt, att Eva Franchell leds till att ytterligare bekräfta att shoppingen var en (Althins i fråga inlagda uttryck) ”impulshandling”, något som det ju inte var. Det var ju något som Anna Lindh och Eva Franchell per sms och sina mobiltelefoner sedan flera dagar planerat in och detta föranlett av att - som det uppgavs - ”TV” uttryckt önskemål eller rentav ställt krav på färgen på de kläder Anna Lindh skulle ha på sig vid EMU-valets TV-sända avslutningsdebatt. Och inte nog med det. ”TV” hade med avseende på färgsättning underkänt allt som Anna Lindh redan hade i sin garderob!

Larmklockorna borde ha tjutit

 När Eva Franchell nästan fyra månader senare uttalar sig i TV glider man förbi detta synnerligen anmärkningsvärda. Och ingen har heller - frånsett DSM i 6/2003 - påtalat detta egendomliga med att någon på ”TV” haft så bestämda synpunkter på Anna Lindhs klädsel att det tvingade henne att ge sig ut att handla timmarna före den TV-debatt som skulle utgöra EMU-valrörelsens final.”Här borde”, som DSM uttryckte det, ”larmklockorna formligen tjuta hos spaningsledningen”. (1)
                
Det blir nu inte mindre anmärkningsvärt, när spaningsledare Leif Jennekvist i sin bok inte bara förbigår detta märkliga med den av ”TV” uppmanade shoppingen utan i stället poängterar, att det hela hade varit en icke planerad ”impulshandling”. (2)
                
Är det nu så viktigt att få klarhet i detta?
                
Ja. Genom detta att frågan hanterats på sätt som skett, nämligen så att det framstår att vara en mycket het potatis, så har det blivit viktigt - rentav mycket viktigt. Lägg till detta att det från spaningsledningen i olika sammanhang liksom i rätten betonats att ingen utomstående kunnat ha kännedom om den av Lindh och Franchell planerade shoppingen oaktat att de båda via sina mobiler sedan flera dagar hade kommunicerat om saken med de möjligheter detta inneburit för utomstående - exempelvis en främmande makts säkerhetsorganisation - att fånga upp denna kommunikation. Varför vilseleder man även på denna punkt?

Varför mördade MM?

Detta är frågor som inte på något sätt behöver ifrågasätta vem som mördade Anna Lindh. Den tekniska bevisningen är överväldigande, vartill kommer att MM erkänt handlingen. Men kan det ha varit frågan om något så sofistikerat som att MM varit underkastad ”mind control”?
                
Litteraturen inom området ”mind control” ger exempel på att det finns skrämmande möjligheter att bokstavligt robotisera en människa. Läs exempelvis Jim Keiths bok ”Mind Control. World Control”. Där finns även uppgifter om att svenska SÄPO bedriver forskning och utvecklingsarbete inom området. Det finns också ett rättsfall i Danmark, där en person som bedömdes som ”fjärrstyrd” friades medan den som ”fjärrstyrde” dömdes. Det gällde också ett mord. Lägg till detta att MM helt uppenbart är en människa med stora psykologiska störningar och att det är just sådana människor som lämpar sig för manipulering via ”mind control”. Det har också förekommit uppgifter om att det i MM:s omgivning funnits en person med stark personlig utstrålning, som MM skall ha förhållit sig till som - en ”väldresserad hund”.

Med andra ord: Var det ändå ett politiskt mord? Och var det i så fall utrikesministern Anna Lindh eller var det Göran Perssons efterträdare Anna Lindh som mördades eller var det en kombination av både det ena och det andra? Hur mycket rätt har Yrsa Stenius när hon skriver: ”Sanningen om mordet på Anna Lindh hålls hemlig”? _____  (1)  Detta egendomliga med att TV skulle ha uppmanat landets utrikesminister att inför en TV-debatt ge sig ut och köpa nya kläder oaktat att hon hade en välfylld garderob och rimligen vara fullt kapabel att själv avgöra vad hon skulle ha på sig är något, som DSM gjorde Leif Jennekvist uppmärksam på i ett per den 21 september till Jennekvist personligen ställt brev. En möjlighet är naturligtvis, att det inte var någon på ”TV” (SVT eller TV4) som kontaktat Anna Lindh/UD i denna märkliga klädfråga utan att någon på UD, som sagt att ”TV” ställt sådana krav. Har den i vittnesförhöret med Eva Franchell omnämnda assistenten till Anna Lindh - ”Lotta” - hörts om detta?

(2) Noteras kan att Leif GW Persson i baksidestexten till Leif Jennekvists bok sätter högsta betyg på det utförda polisarbetet: ”Utredningen var rena skolexemplet på kriminalpolisarbete när det är som bäst och efter fjorton dagars intensiv jakt greps gärningsmannen, Mijailo Mijailovic, i sin bostad söder om Stockholm.” I själva verket hade spaningsarbetet styrt in på käpprätt fel spår, som spaningsledningen dessutom höll fast vid intill det yttersta. Det var först efter att sex (!) olika personer tipsat polisen om att det var MM som hade mördat Anna Lindh, som spaningsledningen - utan att för den skull vilja ge upp sitt eget upparbetade spår - började intressera sig för ”MM-spåret”.

Detta efter att den polis - kriminalinspektör Håkan Johansson - som sorterade inkomna tips, kunnat notera att det fanns ett antal personer som direkt pekade ut MM som mördarem. Det var således ”allmänheten” (ett antal MM närstående personer) som satte spaningsledningen på det rätta spåret. Sedan var det bara att åka ut till Tullinge och hämta MM.

Att detta skedde på machovis med ett stort antal i ansiktet svartmålade poliser från nationella insatsstyrkan får det i övrigt helt odramatiska gripandet att framstå som lätt absurdistiskt. Man kan också fråga sig vadan GW:s förbehållslösa beröm? Sådant brukar ju GW annars bara bestå sig själv med. Är GW månne medförfattare eller rentav Jennekvists spökskrivare?

Tillbaka