online casin

Skrivet av Jag Gillberg

Förlisningen av ESTONIA har sedan länge varit en rättsaffär mellan å ena sidan de många döda och deras anhöriga och å andra sidan den svenska staten. En rättsaffär där staten fullgör alla funktioner - alltifrån att vara utredare till att vara högsta domstol - utom den att vara brottsoffer. Dessutom genom att låta det politiska maskineriet och inte de ordinarie rättsvårdande myndigheterna - åklagar- och domstolsväsendet - svara för ruljansen.

Detta framstod med all icke önskvärd tydlighet i samband med riksdagens ESTONIA-debatt den 17 mars 2005.
                
Ett antal riksdagsledamöter hade motionsvägen ställt krav på ny och oberoende utredning. Detta med hänvisning till allt som framkommit efter att haverikommissionen för nu 10 år sedan lade fram sin av snart sagt all expertis hårt kritiserade slutrapport. Utskottets majoritet satte sig över riksdagsordningens bestämmelser om beredningstvång - ett flagrant grundlagsbrott.

ngen tycks riktigt ha förstått allvaret i detta brott, vilket visar hur långt vi kommit i anpassning till ett maktstyre, som fjärmat sig från demokratins idé och grundläggande värderingar. Antag att denna ordning sattes i system. Det hade inneburit en revolution innebärande, att riksdagen i en tvåstegsoperation de facto avskaffat sig själv: 

FÖRST genom upphörandet av det utskottens beredningsarbete som utgör själva motorn i riksdagsarbetet.

 SEDAN genom att göra debatterna i riksdagen till ett tomt skådespel, där av en lämpligt ihopsnickrad majoritet intagna ståndpunkter fått ersätta det meningsutbyte baserat på fakta och analys med möjligheter till påverkan av bedömningar och beslut, utan vilket demokratin blir en skendemokrati.

 Det var ett sådant skådespel Sveriges Riksdag bjöd på den 17 mars 2005. En mörk dag i den svenska riksdagens historia krönt med en uppvisning i hyckleri, där Mona Sahlin ånyo visade vad som är hennes främsta talang och som gör henne till en i avsaknad av andra meriter begriplig resurs i det perssonska maktspelet.

Vad skulle anföraren för de riksdagsledamöter, som krävde ny utredening, ha gjort? Jag fick frågan i en intervju för ett utländskt TV-bolag? Mitt svar var detta:

 Jag hade gått upp i talarstolen och förklarat, att Trafikutskottet allvarligt brutit mot Riksdagsordningen genom att obstruera mot det beredningstvång som där är föreskrivet. Därmed saknas förutsättningar för att i plenum ta upp den fråga som motionsvägen väckts i anledning av oklarheter om orsakerna till den största katastrof som drabbat Sverige i modern tid - flodvågskatastrofen icke undantagen. Hade vi i Sverige haft en författningsdomstol hade denna obstruktion varit en given fråga för denna domstol. Nu finns bara ett sätt att visa ogillande, nämligen att inte medverka i en debatt, för vilken utskottets majoritet ryckt undan förutsättningarna.

                     
Sedan hade jag sett till att samtliga de riksdagsmän (dock lite drygt 40) som stödde motionerna med krav på utredning reste sig och tågade ut i samlad tropp. Det hade varit en nyttig demonstration inte minst inför utländsk press och TV. Med en sådan demonstration hade mycket mer vunnits än de några ynka och snart glömda debattpoäng Ångström & Co kunde inhösta.     

SAXAT
Riksdagsdebatten den 17 mars 2005 

”Jag tycker det är oerhört viktigt att söka den information som går att hitta och dra slutsatser ur den. Tuve Skånberg antyder - inte bara i det här replikskiftet utan också i tidigare replikskiften - inte bara mer eller mindre utan väldigt tydligt att det fanns en mörkläggning. Det gör mig faktiskt upprörd.”   
                                                                                                        
MONA SAHLIN (s)

 ”Varför hon sjönk finns i haveriutredningen. --- Beroende på om en ventil var öppen eller inte hade hon sjunkit med samma förlopp som visades i haveriutredningen.”

MONA SAHLIN (s)
 

 ”Säg den nationella tåg-, flyg- eller fartygskatastrof med nära tusentalet omkomna som i en rättsstat bokstavligen kan gjutas i betong i stället för att utredas! Självfallet kan sanningen om Estonia vålla djupt obehag. I en rättsstat får det emellertid aldrig utgöra skäl för lydstatens passivitet.”

BJÖRN von der ESCH (kd)

”Jag tvekar inte att påstå att den rådande gravfriden är ett sofistikerat led i dessa ambitioner [mörkläggarambitionerna]. Hyckleri har sannerligen inte varit en bristvara under dessa år.”

BJÖRN von der ESCH (kd)

Tillbaka