online casin

Aftonbladet och EXPRESSEN har med sina chefredaktörer Anders Gerdin och Otto Sjöberg blivit den axel kring vilken den perverterade och perverterande journalistiken svänger allt våldsammare. Som produkter uppträder de som ett tvillingpar. Samma utförande. Samma nyheter. Samma lösnummerpris.       Med sitt grepp om vad som numera oegentligt kallas ”kvällstidningsmarknaden” bildar de båda masspridda tabloiderna ett duopol, i vars skydd de kunnat utveckla en journalistik genomsyrad av sensation, vålds- och sexfixering med det perversa som en allt starkare krydda, en journalistik där normlösheten både stimuleras och exploateras. Sammantaget en kultur - inte olik den som råder i den kriminella världen - där nyhetsjournalisterna utvecklas till känslokalla robotar, något de oupphörligen ger prov på genom sin respektlöshet för ”andra människor”, människorna i ”dom-världen” utanför deras egen slutna kompisvärld.                      ”Individen” utanför den världen har bara sitt värde som ”säljgrej” - en ”grej” att ”bygga en story” kring. Och med de ständigt ökade krav som upplagejakten ställer på ”byggandet” har dessa ”stories” blivit alltmer tömda på sitt sanningsinnehåll.

Ett svårslagbart rekord

Ett - vill man i varje fall hoppas - svårslagbart rekord, när det gäller både RESPEKTLÖSHET och SPEKULATIVT LJUGERI satte EXPRESSEN med sin ansvarige utgivare Otto Sjöberg den 19 december 2004. Först en kort bakgrund.

 Alltsedan Olof Palme mördades den 28 februari 1986 har EXPRESSEN  uppskattningsvis fyra gånger om året presenterat den slutgiltiga och alltid lika sensationellt säljande lösningen på det ännu inte vare sig polisiärt eller rättsligt lösta mordet. Mördare har utpekats - olika mördare. Platsen för var mordvapnet gömts eller kastats har angivits med större eller mindre geografisk precision - olika platser. Motiv har presenterats - olika motiv. För själva händelseförloppet har detaljerade redogörelser redovisats - olika händelseförlopp. Och ständigt detta med hänvisning till anonyma poliskällor.

En del av EXPRESSEN:s alltid lika sensationella ”lösningar” har med några års mellanrum återkommit. Andra har - trots sin presentation av att vara den slutgiltiga - avskrivits och därefter fått falla i glömska.

Under årens lopp har EXPRESSEN  ”löst” mordet på Palme uppskattningsvis minst 50 gånger. Varje gång har tidningen sålt några tiotusen lösnummer extra under de tre-fyra dagar då den ånyo ”kört Palmemordet”. Ingen annan händelse har för tidningen varit en bättre och uthålligare business än Palmemordet. Också Aftonbladet har tjänat grovt på Palmemordet men inte lika grovt som EXPRESSEN.

Så sent som den 22 november 2004 kunde EXPRESSEN fylla hela sin förstasida med texten: ”Vittne avslöjar HELÉNMANNEN Ulf Olsson, 52. SKÖT MOT PALME I TV”. I anslutning till själva artikeln finns foto av Olof Palme, bild av en magnumrevolver samt en karta där tidningen prickat in den ort - Örkelljunga - där ”Helénmannen” bodde vid tiden för mordet på Olof Palme.

Rekordet slår dock tidningen en månad senare - den 19 december - då man lyckats bryta sig in på en sjukvårdsavdelning och ta bilder på en döende missbrukare, som figurerar i polisrapporter och Palmelitteratur som ”Vittnet Roger”.

EXPRESSEN ljuger om sin intervju med Roger

Enligt EXPRESSEN skall Roger på dödsbädden ha ”avslöjat sanningen”. Detta skall han ha gjort inte för en journalist på tidningen utan för filmaren och fotografen Mikael Hylin.

En helsidesbild inne i tidningen visar med stor tydlighet, hur Roger ligger som ett livlöst paket med slutna ögon och med en stor plastslang ner i svalget. Det är omöjligt att Roger har kunnat yttra så mycket som ett ord. Ändå framställs det som att Roger på dödsbädden avgivit något slags bekännelse. Enligt denna ”bekännelse” skall Roger ha förklarat att ”Christer Pettersson hade en medhjälpare”.

Med hjälp av detta bildmaterial gör EXPRESSEN ut en artikel, där det inte bara slås fast, att den kort tid tidigare under mystiska omständigheter avlidne Christer Pettersson (1) verkligen var Olof Palmes mördare utan att han även hade en (dock oidentifierad) medhjälpare. Artikeln är signerad Micke Ölander - samma journalist som fyra veckor tidigare skrev och signerade ovan nämnda artikel om Helénmannen och Palmemordet!

Vad både EXPRESSEN och DSM vet om ”Vittnet Roger”

Det anses klarlagt att ”Vittnet Roger” under mordkvällen befann sig vid biografen Grand. Han var bekant med Christer Pettersson. De hade träffats när de samtidigt satt på kåken. De blev emellertid osams efter att den ena försökte stjäla amfetamin från den andra. Senare engagerades Christer Pettersson som torped för att klämma åt Roger. Detta efter att Roger bestulit en av Petterssons kompisar på diverse värdeföremål - bland annat en kamera och en bandspelare. I samband med spritförtäring har de också hamnat i våldsamt slagsmål.

Sammantaget har detta gjort Roger till favoritvittnet för de poliser, som haft till uppgift att få ”Petterssonspåret” att stämma med verkligheten eller om det är tvärtom: att få verkligheten att stämma med ”Petterssonspåret”. Lockad med ”prissumman” - ”de 50 miljonerna” - visade sig också Roger länge vara synnerligen samarbetsvillig. Noteras kan också att Roger en dag kunde uppträda med en sprillans ny bil i kvartsmiljonklassen, som dock efter ett tag demolerades av okända gärningsmän.

Samarbetsvilligheten höll dock inte i rätten. Efter att Roger avgivit vittnesed tycks han plötsligt ha sagt ungefär som det var med hans olika förehavanden mordkvällen - såvitt han nu kunde minnas. Och då stämde - utifrån polisens synpunkt - ingenting. Än värre blev det när ett antal andra vittnen, som mordkvällen stött ihop med Roger, bekräftade de uppgifter som Roger fann för gott att lämna inför rätten.

Till saken hör också att Roger mordkvällen befann sig i så starkt nedgånget skick - styrkt av vittnen - att det knappast är troligt, att han överhuvudtaget minns särskilt mycket från den aktuella kvällen. Det enda han riktigt minns var att han skurit sig och bad olika människor han stötte ihop med om plåster. Det var också detta som gjorde att ett antal människor mindes Roger.

Det är vidare att konstatera att Roger under årens lopp lämnat en rad motstridiga uppgifter och han med tiden även inom polisen kom att uppfattas som mytoman.

Denna person - dessutom i döende tillstånd - hårdlanserar EXPRESSEN på ett sällsynt både obehagligt och spekulativt sätt som det stora sanningsvittnet vad gäller mordet på Sveriges statsminister Olof Palme. Detta samtidigt som tidningen utpekar en människa som Palmes mördare oaktat att just den människan friats från mordet och själv nyligen avlidit under oklara omständigheter och därför inte kan gå i svaromål.  Vad Otto Sjöberg i egenskap av EXPRESSEN:s ansvarige utgivare här gör är 1) att åsidosätta de institutioner som har till uppgift att upprätthålla rättssamhället, 2) att själv ikläda sig rollen som både polis, åklagare och domare samt 3) att i den rollen utfärda en dom om vars bräckliga grund han har full insikt.  Med vad som här påtalats gör sig Otto Sjöberg väl kvalificerad att inta platsen som nr 2 bland Sveriges ledande samhällsupplösare.    ______

(1)  Efter att Christer Pettersson provocerats till bråk av Expressen-fotografen Mikael Sjöberg blev Pettersson brutalt polishämtad. Något har sedan hänt varvid Christer Pettersson erhöll en skallskada av vilken han sedan avled. Aftonbladet hade den 30 september 2004 en löpsedel med texten: ”Polisen undersöker Christer Petterssons mystiska död.”. I media har det sedan uppgivits, att Christer Pettersons död inte skall ha föranletts av det polisiära våld han ostridligen utsattes för. Detta är också vad Polisen uppgivit för DSM. Det märkliga är emellertid att det ännu inte föreligger något obduktionsprotokoll. DSM har flera omgångar begärt att få ta del av obduktionsprotokollet. Den 12 januari 2005 får DSM ett svar, där det bl a står:

”Utredningsman i ärendet är kriminalinspektör Björn Lundgren. Denne har i dag varit i kontakt med vederbörande rättsläkare, som uppger att hon alltjämt inväntar resultat av den rättskemiska undersökningen innan hon kan upprätta obduktionsprotokoll.”

Den 7 februari 2005 kontaktades DSM per telefon av polisintendent Hans Östberg. Östberg kunde då meddela att Polismyndigheten i Stockholms län ännu inte erhållit något obduktionsprotokoll. Detta således efter mer än fyra månader efter att Christer Pettersson avled. Se vidare DSM-artikeln ”Pettersson-Mordet” (DSM 5/2004, sid 13).

Tillbaka