DSM nr 4/2000

Bilden av hur Ivar Kreuger mördades kring middagstid den 12 mars 1932 i sin lägenhet vid 5, Avenue Victor Emanuel III i Paris har successivt vuxit fram. Redan Ivar Kreugers bror Torsten Kreuger lämnade väsentliga bidrag till den bild, som sedan utvecklats främst genom Lars-Jonas Ångströms insatser. En betydande sådan insats var när Ångström efter sitt samtal med rättsläkaren Olle Lindquist ledde in tankarna på att ”skottet i Paris” var ett mord som utförts med stickvapen.

När vi nu vet att Ivar Kreuger mördades av en lejd mördare och att uppdraget helt uppenbart innefattade, att mordet skulle se ut som ett självmord är det plötsligt enkelt att beskriva hur det måste ha gått till. Således:

1) Någon för Ivar Kreuger känd person kontaktar honom i vad denne uppger vara ett angeläget och samtidigt brådskande ärende. Detta måste - med vad vi nu vet - ha varit Ivar Kreugers tidigare personliga sekreterare och ännu vid denna tidpunkt nyckelperson i kontakterna med bland annat Turkiet, nämligen Ernest A Hoffmann. Detta inte inplanerade möte föranleder Kreuger att låta meddela att han skulle komma att bli 10 minuter försenad till ett till kl 11 fastställt möte.

2) Till sin sekreterare Karin Bökman förklarar Ivar Kreuger kl 10.45 att han plötsligt blivit fruktansvärt trött. Detta när hon vid denna tidpunkt kort besöker Ivar Kreuger. Samtidigt - således kl 10.45 - lämnar också Kreugers hushållerska fröken Barraut lägenheten för att enligt sin egen uppgift återkomma kl 12.10. Ivar Kreuger är nu ensam i lägenheten. Tröttheten överväldigar honom och han uppsöker sin säng. Han sjunker där in i narkotisk sömn. Han har blivit drogad  - av sin hushållerska sannolikt i samband med frukosten.

3) Mördaren anländer. Ivar Kreuger befinner sig nu i djup narkotisk sömn. Mördaren knäpper upp västen och sticker sitt medhavda som ridpiska kamouflerade vapen rakt i hjärtat på Ivar Kreuger. Därefter skjuter mördaren ett löst skott mitt över det sticksår som uppstått. Detta lämnar krutspår efter sig avsedda att förvilla polisutredarna. Vidare trycker mördaren vapnet i Kreugers vänstra hand, vilket var ett av mördarens misstag eftersom Kreuger var högerhänt, något som dock inte fick någon betydelse när ”självmordskampanjen” drog igång.

4) För att bekräfta ”självmordet” hade mördaren med sig ett förfalskat brev, enligt vilket Kreuger förklarar sig inte orka längre och därför beslutat sig för att ta sitt liv. Mycket talar emellertid för att mördaren beslöt sig för att inte använda sig av det medhavda förfalskade brevet och detta därför att det låg ett antal handlingar på Kreugers skrivbord, som mördaren hastigt bedömde skulle kunna tjäna samma syfte. I vad som förefaller vara ett missiv till någon handling, där Kreuger för sin närmaste medarbetare Krister Littorin förklarar ett resonemangsfel, som han gjort tidigare och att han nu vill rätta till detta finns nämligen en formulering lydande: ”I have made such a mess of things...” Mördaren tog med sig handlingen ifråga och lämnade kvar missivbrevet, som sedan kom att få gälla som Ivar Kreugers ”avskedsbrev” - ett brev som dock har uppenbara brister för att gälla som ett avskedsbrev.

Denna hastiga rockad skulle kunna förklara varför pressen påföljande dag initierat refererar till ett brev av helt annat och mer omfattande innehåll än den kortfattade noten till Littorin. En möjlighet är att brevet ifråga - trots sin kortfattade och märkliga utformning för att gälla som ett ”avskedsbrev” till sin närmaste vän och medarbetare - skulle vara ett av mördaren medtaget och lämnat ”bevis”. Här finns således två möjligheter. Den tredje möjligheten, att det skulle ha varit ett äkta som ”avskedsbrev” avsett brev kan dock nu uteslutas. Inklusive ett par smärre improvisationer var det på detta sätt som den lejde mördaren Leon Birthschansky levererade det beställda ”självmordet” och detta för en ersättning av cirka 400 000 - ett belopp som förskottsvis utbetalats i fransk bank efter en av Carl Frisk från Stockholm telegraferad order. Själv mördades Birthschansky två år senare.