online casin

Luwig Erhards ”Wohlstand für Alle” och den rehnländska kapitalismen har ersatts med en ”Sozialstaat” mycket efter svensk modell. Problemen i Tyskland har också blivit desamma som i Sverige - fast på ett mer voluminöst och därför också mer svårhanterbart sätt. Bidragssystemen undergår i Tyskland på samma sätt som i Sverige en förkalkning, som hotar hela samhällsbygget - inte minst utan snarare i synnerhet genom de mentalitetsförändringar som systemet drivit fram:

Var och en efter vars och ens förmåga att ta för sig. Och med ju mindre slit och släp, desto smartare.

Om vilka problem - faror och hot - som detta fört med sig för själva demokratin har Wolfgang Herles nyligen utkommit med en bok med undertiteln: ”Wie wir unsere Demokratie ruinieren” (Piper Verlag, 2005).
Det demokratiska systemet i Tyskland har, menar Herles, utvecklats till en ”Partioligarki” nu också - kort efter att boken kom ut - manifesterad i den av Angela Merkel ledda ”stora koalitionen” mellan CDU och SPD.
I boken - ett viktigt inlägg i den aktuella tyska debatten - framställs den tyska demokratin som en ”Vackert-väder-demokrati” och den stora frågan är: Hur stora påfrestningar tål den? Kortsiktigt går det att vinna val - ”väljarnas förtroende” - genom att utstråla optimism och genom allehanda vallöften, som dock efterpå har ett pris i form av höjda skatter och som - om det inte förslår - måste finansieras med hjälp av på framtiden utställda växlar. Det senare i en vad Tyskland beträffar skrämmande utsträckning.
Och vad händer när massarbetslösheten vuxit sig så stark, att det riktiga ovädret blåser in samtidigt som de som har jobb och som med sina skatter finansierar de olika bidragssystemen anser sig ha fått nog? Vilka är det då som först kommer att göra revolt?
Historikern Arnulf Baring menar, att vi kan få se en ny typ av ”barrikader”, nämligen i form av en skattebojkott i kombination med passivt och aktivt motstånd:

”Ein massenhafter Steuerboykott, passiver und aktiver Widerstand, empörte Revolten liegen in der Luft.”

Och vilka spridningseffekter skulle en sådan revolt få - exempelvis visavi Sverige med samma systemfel som i Tyskland utvecklade i en från Sverige i stor utsträckning hämtad ”samhällsmodell”? Kan vi måhända förvänta oss ett ”2008” av ett helt annat slag än ”1968” men med nog så omvälvande konsekvenser?
Till skillnad från i Tyskland (och andra ”stora” europeiska länder) finns det i Sverige ingen debatt - framförallt inte i ”main-stream-media” - som gäller frågor, som på sikt - dessutom snar sikt - kan komma att ställa hela samhället på ända. Landet är för litet och de som befolkar det offentliga rummet framstår som alltmer perspektivlöst inskränkta. Desto viktigare för de, som vill få inspiration och hämta kraft för att bryta igenom denna inskränkthet, att följa debatten ute i Europa.


Tillbaka