online casin

DSM 2-3/2004

Skrivet av Rebekka Berg

På den tiden det begav sig, fick svenska folket inte veta sanningen om neutralitetspolitiken. Inte ens parlamentarikerna i utrikesnämnden fick full insyn i sanningen om flygspanings- och annat informellt samarbete med NATO-makterna. Allt samröre förnekades kategoriskt, vilket kanske var ett av medlen att vidsidanomställa ochh passivisera den borgerliga oppositionen.

Under tiden efter Palmemordet framkom enligt Expressen underliga yttranden av centralt placerade socialdemokrater (Harry Schein, Anders Ferm, Carl Lidbom och Hans Holmér). De två som väckt särskilt stor undran lyder: 1) "Svenska folket är inte moget att få veta sanningen om mordet." 2) "Om sanningen kom fram skulle socialdemokratin förlora makten". Yttranden som dessa har aldrig på ett otvetydigt sätt dementerats av de som gjorde uttalandena. Finns det dolda sanningar, som inte kommer fram förrän om ytterligare 30 eller 50 år?
                
Finns det från högsta statsledningens sida en dold agenda? Finns det oredovisade motiv för att hindra ett uppklarande med alla frågetecken uträtade? Och gäller det också Estonias undergång?
                
Eller beror misslyckandet med att klara upp Palmemordet bara på en kombination av otur och taffligt polisarbete?

Konstigheter i polisarbete
Legitimerar privatspaneri

Mordet på Gustav III klarades upp på några dagar. Men mordet på Olof Palme och dödsmisshandeln av Axel von Fersen klarades aldrig upp - ett oräkneligt antal mera eller mindre sannolika konspirationsteorier har framkastats, varav många baseras på uppenbara konstigheter, som virvlats upp i kölvattnet av polisutredningarna. Så länge alla konstiga "polisspår" med mera aldrig har fått officiella, tydliga alternativa förklaringar, kommer "privatspanare" och en stor del av allmänheten ha legitima orsaker att fortsätta fundera: sjabbel eller avsiktlig mörkläggning?
                
Om man godtar axiomet, att ett mord aldrig kan klaras upp utan teknisk bevisning i form av mordvapnet, och om detta har destruerats medvetet och inte längre finns, då kommer fallet definitionsmässigt aldrig att lösas, det får man kanske acceptera. 

HD underkände polisens utredning

Likafullt anser sig polisledningen i Palmutredningen (PU) ha löst fallet polisiärt i och med rättegången mot Christer Petterson. Den mest autoritativa, offentliga redovisningen av PU:s ståndpunkt torde vara en 355-sidig bok av f d. biträdande spaningsledaren Ingemar Krusell: ”PALMEMORDETS NAKNA FAKTA - mordutredningen och brottsmisstankarna mot Christer Pettersson i ett 10-årigt perspektiv” (Fischer & Co 1998).
                
Trots denna massiva framställning av skuldfrågan, vägrade HD resning i målet för några år sedan och underkände utredningen. Det hjälpte inte att ett par nya - vid den första rättegången okända - moment tillkommit: ett begripligt motiv (kopplingen till "Bombmannen") och ett plausibelt mordvapen (Sigge Cedergrens stulna pärlemorspistol).
                
Allmänheten tvingas fråga sig: Ser inte fackmannen Krusell skogen för bara träd? Eller vilseleder han offentligheten på uppdrag av okända, höga makthavare, som vill bevara fallet olöst? 

Polisens förfalskade vittnesmål

I det följande vill jag visa, vilken skör tråd utpekandet av Christer Pettersson hänger på och hur PU har förvrängt, stympat och förfalskat vittnesmål och bevis för att rädda halmstrået från att brista.
                
Det är till och med så, att ur dessa - visserligen svårtillgängliga men ändå ur öppna källor hämtade - underlag, som energiska "privatspanare" som den outtröttlige pensionerade journalisten Sven Anér m. fl. lyckats ta fram, framträder ett alibi för Christer Pettersson, när de bortklippta och förvanskade bitarna infogas i helheten.

Cedergrens vittnesmål spräcker Östlunds ”Grand-samtal”

PU:s bevis mot Christer Pettersson (CP) står och faller med att kunna knyta honom till biografen Grand alldeles före mordet. Av en händelse har man fått hjälp av en helt annan brottsutredning, där det förekommit telefonavlyssning av knarkhandlaren och spelklubbsmannen Sigge Cedergren vid denna tid. Indiciekedjan består av att en av Cedergrens "kunder", Roger Östlund, och som känner CP, anser sig ha sett honom vid Grand samtidigt som han ringde ett samtal till Cedergren från telefonkiosken vid biografen.
                
Enligt utskrifter av telefonavlyssningen ska samtalet ha ägt rum kl. 23.15. Mot detta står Cedergrens eget vittnesmål, som han konskvent upprepat gång på gång och som styrkts av andra vittnesmål och omständigheter, nämligen att han just då var på hemväg i bil med en bekant, men blev sinkad ett par gånger av en mötande vit Volvo när han försökte gena mot enkelriktningen på Luntmakargatan, och inte var hemma förr än efter 23.30. När han tvingades backa bilen och därvid öppnade bildörren, hörde han även skott i närheten.
                
Om hans i och för sig trovärdiga version stämmer, kan han inte ha besvarat det avlyssnade samtalet kl. 23.15 och då faller identifieringen av CP vid Grand just dessa minuter.

Sammanblandning av två med namnet Roger

 Till saken hör, att en annan Roger, nämligen Cedergrens bror (som liksom den andra Roger är missbrukare), ringt ett samtal till Cedergren kl. 23.15 - men fyra dagar tidigare - och då för att få hjälp sedan han blivit slagen blodig i ett slagsmål. Den kriminalkommissarie som skrivit ut de avlyssnade samtalen har uppenbarligen inte förstått att det finns två Roger med i bilden. Dessutom kan tidsangivelserna av samtalen ha blivit felaktiga.
                
Detta kan inte längre redas ut, därför att originalbanden blev utraderade den 9 september 1987 och att endast två olika utskrivna referat finns kvar. Man kan alltså inte kontrollera kvaliteten eller autenciteten av det i PU så väsentliga telefonavlyssningsprotokollet - ganska naturligt, eftersom det ju inte innehåller något intressant för den narkotikaspaning det ursprungligen upprättats för. Risken för att referaten utgör ett collage av delar av flera samtal, med oriktiga tidsangivelser, kan inte utslutas.                

Tingsrätt och hovrätt undanhölls viktiga samtalsutskrifter

Däremot kan man kontrollera kvaliteten på en telfonavlyssning som skett en timme senare - kl 0.15 - då Cedergren verkligen fanns hemma. Här föreligger dels en komplett utskrift, ett kortare referat om fyrtio rader och slutligen en resumé om endast fem rader. De kompletta utskrifterna lämnades aldrig in till tingsrätt och hovrätt vid processen mot CP. De har dessutom varit hemligstämplade, men blev offentliga 1990 då de uppmärksammades av Sven Anér, som redogjort utförligt för detta i Palme-nytt-boken, del 6 (Palme-Nytt nr 1, 19.1.1998).
                
I korthet rör samtalet en annan bekant till Cedergren, som (olagligt) lyssnade på polisradion samtidigt som han ringde upp Cedergren och berättade om Palmemordet. Detta mindre än en timme efter att det ägt rum! Cedergren förstod då vad det var för skott han hört. Dessa två personer var några av de första bland allmänheten, som överhuvudtaget fick kännedom om mordet.
                
I samtalet diskuterar de signalement på gärningsmannen, flyktväg, hypotesen om kurdspåret m.m. Men det är också - måste man komma ihåg - två kriminella personer som varnar varandra för att visa sig utomhus under polisjakten. Således utomordentligt intressant och relevant vittnesinformation från första timmen efter mordet, som domstolarna blivit undanhållna!
                
Varför har dessa avlyssningar gömts undan eller lagts fram i form av intetsägande kortversioner? Är det därför att innehållet styrker Cedergrens version och skjuter indiciekedjan om CP:s närvarao vid Grand 23.15 i sank?
                
Att det finns en öm tå framgick av en intervju av Lars Borgnäs med Hans Ölvebro i Striptease/Norra Magasinet den 27 april 1994. Det handlar om identifieringen av föraren av den vita Volvo som två gånger i följd försenade Cedergrens ovannämnda framfart mot enkelriktningen. Om nämligen Volvoföraren kunde verifiera Cedergrens tidsangivelse, faller PU:s utpekande av CP.
                
Ölvebro slingrar sig, vill inte kommentera att Volvoföraren är upphittad och hörd eller vad hans vittnesmål inneburit för tidsangivelse.  Ölvebro råkar till och med tala bredvid mun och erkänner, att Volvoförarens vittnesmål nonchalerats. Varför? Jo, därför att hans tidsangivelse motsäger PU:s favoritteori om hur det hela bör ha gått till!
                
Så illa beställt är det alltså med det hitills enda officiella försöket att få en gärningsman dömd för Palmemordet!

Alternativa teorier aldrig prövade

Ett stort antal alternativa konspirationsteorier har aldrig prövats inför domstol, och HD avslog resningsansökan med motiveringen att alternativa lösningar inte var ordentligt genomarbetade.
                
Enligt gammal god deckartradition är alla som befunnit sig  på mordplatsen misstänkta tills mordet är fullt uppklarat. Överfört till Palmefallet skulle det betyda, att även de mest befängda eller till synes upprörande scenarierna inte kan avskrivas, innan de sorgfälligt prövats.
                
Teorierna om komplott från det gamla Sydafrika eller från Pinochets regim är rimliga och välmotiverade likaså kan det finnas logik i olika "polisspår" eller påstådda militära "högerkonspirationer".

Ett alternativt scenario

Så länge mordet inte är löst, kvarstår även ett scenario som möjligen är fantasifullt i överkant och som skulle kunna sammanfattas så här: 

•  Ponera att norska SÄPO blivit tvingat att vänta med ett gripande av Arne Treholt för att inte riskera att bevisen skulle gå dem ur händerna.

 •  Ponera att Treholts karriär - under avvaktan på ett lämpligt tillfälle att gripa honom på bar gärning - fortsatt och han blivit Norges statsminister, något som hade varit fullt möjligt. Vad skulle norska SÄPO ha gjort i en sådan mardrömslik situation? Kontakta domstol eller andra regeringsledamöter? Eller ta till drastiska åtgärder på eget bevåg för att rädda nationen?

•  Ponera sedan att SÄPO börjat misstänka Olof Palme för att vara Sveriges Treholt. Vad skulle då ha hänt? Skulle SÄPO ha förlorat i den trovärdighetsstrid som då hade uppstått?

 Även till synes absurda teorier måste prövas för att kunna avskrivas. Kan det ha varit ett iscensatt "självmord" från Palmes eller hans närmaste krets sida?  Ett försök att hellre skapa en martyr än att riskera att det statsbärande partiet komprometterades för all framtid på grund av förhållanden som endast en innersta krets haft och har kännedom om?

Medveten mörkläggning eller klantiga utredare?  

Manipulerade bevis mot CP innebär inte i och för sig att CP är oskyldig, men undanhållandet av relevant material kan å andra sidan vara ett tecken på medveten mörkläggning av mordgåtans verkliga lösning. Eller är det mera sannolikt att det är ren klantighet som ligger bakom PU:s tjurskalliga fasthållande vid en ohållbar teori?


Tillbaka