Sveriges Viktigaste Opinionsbildare
Framröstad av 300 journalister under tiden
den 12 - 27 november 2007
| Detta är det 34:e året som DSM kan presentera vad som kommit att gälla som den officiella listan över Sveriges Viktigaste Opinionsbildare. Det är människor med avgörande betydelse för opinionsbildningen i Sverige och som därmed i hög grad påverkar det opinionsklimat, som anger ramarna för det politiska beslutsfattandet. Listan är - som tidigare år - ett resultat av en omröstning i vilken 300 personer med profession att följa samhällsdebatten - företrädesvis journalister - inbjudits att delta. Över tiden ger DSM:s årliga opinionsbildarlistor en intressant spegling av hur ”opinionsmakten” fokuseras på vissa personer och detta år från år men också hur den förskjuts mellan olika kategorier av opinionsbildare |
Tjugo-i-Topp
Inom parentes anges fjolårets resp förrfjolårets poäng.
Rankingtalen återges således i ordningen:
2007 • 2006 • 2005 • 2004 • 2003
(.) = funnits med på äldre 100-lista
| 1 | (3 • 16 • 53) | BORG, Anders | 1 092 p |
| 2 | (1 • 2 • 2 • 5) | REINFELDT, Fredrik | 1 042 p |
| 3 | (2 • 5 • 7 • 50) | OLOFSSON, Maud | 641 p |
| 4 | (28 • 49 • 79 • .) | BJÖRKLUND, Jan | 625 p |
| 5 | (4 • 4 • 4 • 3) | BERGSTRAND, Mats | 524 p |
| 6 | (82 •83 • 56 • 58) | SAHLIN, Mona | 501 p |
| 7 | (6 • 7 • 11 • 8) | EKDAL, Niklas | 487 p |
| 8 | (10 • 8 •16 •19) | BERGSTRÖM, KG | 413 p |
| 9 | (8 • 51 • 73) | WOLODARSKI, Peter | 356 p |
| 10 | (13 • 25 • 29 • 27) | ABRAHAMSSON, Maria | 281 p |
| 11 | (37 • 40 • 3 • 11) | JOSEFSSON, Janne | 277 p |
| 12 | (9 • 3 • 6 • 6) | MELLIN, Lena | 260 p |
| 13 | (14 [ .]) | BILDT, Carl | 187 p |
| 14 | (17 • 22 • 67 • 54) | LUNDBY-WEDIN, Wanja | 177 p |
| 15 | (5 • 1 • 1 • 1) | PERSSON, Göran | 15l p |
| 16 | (8 • 51 • 73) | HÄGGLUND, Göran | 120 p |
| 17 | (23) | LAMBERTZ, Göran | 118 p |
| 18 | (12 • 9 • 5 • 4) | GUILLOU, Jan | 112 p |
| 19 | (36) | SABUNI, Nyamko | 100 p |
| 20 | (16) | LITTORIN, Sven Otto | 98 p |
Årets - den 34:e - listan över Sveriges Viktigaste Opinionsbildare upptar inte - som många kan ha förväntat sig - Fredrik Reinfeldt som första namn utan Anders Borg. Detta att finansministern toppar 2007
års lista och inte statsministern är emellertid inget anmärkningsvärt. Snarare är det frågan om återgång till en tidigare gällande ordning. Under de år då först Gunnar Sträng och sedan Kjell-Olof Feldt innehade finansministerposten toppades listan nästan undantagslöst av just finansministern. Det är först under Göran Perssons tio år som statsminister, som en annan ordning kommit att gälla.
I kraft av att ha”världens högsta skatter” är Sverige ett land, där finansministern uppfattas som den som inte bara ”styr och ställer” utan även den som har det största inflytandet när det gäller att bilda den opinion, som anger ramarna för detta ”styrande och ställande”.
Att Göran Persson under sina statsministerår ändrade på denna ordning låter sig inte bara förklaras av dennes jämfört med Reinfeldt starkare personlighet utan också av att Persson ju själv under ett antal år var finansminister och att han sedan även som statsminister uppfattades som den som fortsatt hade det avgörande ordet, när det gäller rikets finanser och därmed över sådant som i Välfärds- och Skattestaten Sverige formar människornas vardag.
Politikerna tar tillbaka förlorad mark?
Det kan noteras att av årets Tjugo-i-Topp sitter åtta i regeringen. Till detta kommer två ledande oppositionspolitiker. Inalles 10 politiker. I fjol var antalet politiker på Tjugo-i-Topp-listan åtta och året dessförinnan endast sex.
Detta är en intressant och som det kan komma att visa sig betydelsefull förskjutning vad gäller fördelningen av makten över opinionsbildningen. Även om det kan vara för tidigt att mer slutgiltigt fastställa, kan det vara frågan om en trend innebärande, att politikerna är på väg att ta tillbaka tidigare förlorad mark. Det skulle i så fall kunna ses som en reaktion på hur politikerna men också den breda allmänheten börjat uppleva massmedia som ett allt större hot mot en i demokratisk ordning förankrad makt- och rättsutövning. Det kan också ses som en reaktion eller ett om man så vill avståndstagande från den vulgarisering för att inte säga pervertering, som utmärker senare års så kallade ”kvällstidningsjournalistik” av DSM omnämnd som ”värstingjournalistik” - en journalistik som i den heliga konkurrensens namn och i kraft av att uppfattas som ”säljande” dragit med sig en allmän förflackning av inom journalistiken. Inte för inte har både Aftonbladets och Expressens chefredaktör - Anders Gerdin respektive Otto Sjöberg - utnämnts till ”Sveriges ledande samhällsupplösare”.
”Listjournalistiken”
Att göra och publicera ”listor” har med åren blivit något av en journalistisk genre. Kvällstidningarna publicerar titt om tätt listor på vilka som tjänar mest, vilka som har de största förmögenheterna, vilka
fastigheter som sålts till de högsta priserna. Således sådant som går att ange i pengar. På de allra senaste åren har några medier också gjort upp ”maktlistor”.
För ett par år sedan började Aftonbladet att presentera en årlig lista över - precis som DSM sedan nu 34 år - ”Sveriges viktigaste opinionsbildare”. Kriterierna på att bli placerad på Aftonbladets ”opionsbildarlista” är emellertid så luddiga, att den inte uppfattas som seriös. Man har helt enkelt bett några på en höft valda personer sammanställa en lista på de ”hundra viktigaste”. Enligt vad det förljudits skall tidningsledningen (Anders Gerdin) tyckt illa vara med den publicistiska framgång DSM haft med sin sedan nu många år etablerade lista.
I fjol sommar gav sig också den nya och glassiga tidskriften NEO in på området. Här handlar det om en av redaktionen gjord presentation av vilka som kan förväntas ”styra Sverige” under kommande år. Noteras kan att listan toppas av Anders Borg - precis som DSM:s lista över 2007 års Viktigaste Opinionsbildare. Som nr 4 återfinns Ulrica Schenström, som säkert också hade hamnat högt upp på årets DSM-lista,
om inte omröstningen för denna lista inleddes ett par dagar efter vinpartyt med Aftonbladets reporter Anders Pihlblad - ett exempel på hur snabbt det kan gå för att förlora sin plats i Opinionsbildningens Sol. Ett annat exempel på detta är Lars Leijonborg som - trots att han fortfarande sitter kvar i regeringen - inte finns med på årets 100-lista.
FOKUS och journalisterna
som rika & förmögna agendasättare
Under hösten har nyhetsmagasinet FOKUS publicerat två temanummer med fokusering på makthavare och journalister. Journalistlistan gör inget försök att relatera de listade till hur mycket inflytande de har på
opinionsbildningen. De presenteras som ett kollektiv omfattande 100 ”höjdare”, som ”sätter agendan”. I stället anges hur mycket var och en tjänar. Av de 100 tjänar 17 mer än en miljon:
| Guillou, Jan, krönikör, Aftonbladet | 11 114 634 |
| Larsson, Thorbjörn, chefredaktör, DN | 5 309 632 |
| Sjöberg, Otto, chefredaktör, Expressen | 3 811 566 |
| Gerdin, Anders, chefredaktör, Aftonbladet | 3 188 952 |
| Scherman, Jan, VD, TV4 | 3 162 905 |
| Samuelsson, Lena K, chefredaktör, SvD | 2 410 459 |
| Ortmark, Åke, programledare, Axess-TV 2 | 142 748 |
| Klein, Helle, pol chefredaktör, Aftonbladet | 1 647 396 |
| Silow, Niklas, chefredaktör, Aftonbladet.se | 1 373 045 |
| Bellander, Kinna, aktualitetschef, TV4 1 | 337 225 |
| Brunnberg, Kerstin, VD, SR | 1 269 191 |
| Hakelius, Johan, Aftonbladet | 1 234 826 |
| Linder, PJ Anders, pol chefredaktör, SvD | 1 206 722 |
| Hamilton, Eva, VD, SVT | 1 196 634 |
| Schottenius, Maria, kulturchef, DN | 1 041 541 |
| Mellin, Lena, chef, Aftonbladet | 1 011 406 |
| Svensson, Per, kulturchef, Expressen | 1 003 785 |
Minst av de 100 FOKUS-listade ”agendasättarna”tjänar chefredaktören på Arena Per Wirtén. Han tjänar bara 90 895 kronor. FOKUS kan också upplysa om att av de 100 ”höjdarna” och tillika ”agendasättarna”
är det 30 som har förmögenheter som överstiger 1 miljon kronor, nämligen:
| Larsson, Thorbjörn, chefredaktör, DN | 6 786 430 |
| Werkelid, Carl-Otto, kulturchef, SvD | 4 818 000 |
| Hamilton, Eva, VD, SVT 2 | 662 000 |
| Hildebrandt, Johanne, krönikör, Aftonbladet |
2 587 000 |
| Gerdin, Anders, chefredaktör, Aftonbladet | 2 462 000 |
| Jaensson, Håkan,kulturchef, Aftonbladet | 2 373 000 |
| Fredriksson, Stig, utrikeskommentator, SVT | 2 290 500 |
| Kristofferson, Ulf, politisk reporter, TV4 | 2 289 000 |
| Silberstein, Margit, politisk reporter, SR | 1 996 500 |
| Bergström, KG, inrikespolitisk reporter, SVT | 1 765 500 |
| Helin, Jan, t f chefredaktör, Aftonbladet | 1 761 000 |
| Jonsson, Stefan, kulturskribent, DN | 1 753 000 |
| Knutson, Mats, inrikespolitisk reporter, SVT | 1 621 000 |
| Åkerlund, Magnus, chef för kortsändningar, SVT | 1 584 000 |
| Holmén, Christian, chef, Expressen | 1 529 500 |
| Alfredsson, Hans O, redaktör, SvD | 1 498 500 |
| Lagercrantz, Leo, krönikör, Expressen | 1 486 000 |
| Karén, Fredric, nyhetschef, SvD | 1 460 000 |
| Smedsaas, Lena, pol kommentator, TV4 | 1 456 000 |
| Kärnborg, Ulla, Kulturskribent, DN | 1 453 000 |
| Nilsson, PM, pol chefredaktör, Expressen | 1 339 500 |
| Lundberg, Johan, chefredaktör, Axess | 1 370 000 |
| Linder, PJ Anders, pol chefredaktör, SvD | 1 298 500 |
| Borgnäs, Lars, reporter, SVT | 1 257 500 |
| Elmbrant, Björn, Studio ett, SR | 1 242 500 |
| Hagdahl, Josefin, redaktör, SVT | 1 173 500 |
| Höglund, Elisabeth, inrikesreporter, SVT | 1 159 000 |
| Sundström, Lena, krönikör, Aftonbladet | 1 146 000 |
| Hübinette, Karin, programledare, SVT | 1 098 500 |
| Benner, Nina, producent, SR | 1 039 500 |
Den som botaniserat fram FOKUS-magasinets lista över Sveriges Viktigaste Opinionsbildare i meningen, att ”de sätter agendan”, är krönikören på Aftonbladet och till lika uppdragsskribenten Johan Hakelius
- själv en av listans 17 miljonärer.
Hur Hakelius kommit fram till att just dessa 100 har ett särskilt stort inflytande på opinionsbildningen, ger artikeln inget besked om. Att de 100 utgör en synnerligen välbeställd grupp är dock uppenbart. Man
avlägsnar sig dock ett bra stycke från verkligheten om man på kvällstidningsmanér mäter och väger ”opionsbildningsmakt” i kändisskap och hur mycket den och den tjänar och/eller har i förmögenhet.
Av urvalet att döma tycks innehavet av en välbetald chefsposition på SVT, SR eller någon av de stora tidningarna tillmätas stor betydelse för att anses ha stort inflytande på opinions-bildningen. Det är i så fall en uppfattning inte olik den som tidigare var allmänt förhärskande, nämligen att det var ägarna (ofta uttryckt som ”Bonniers”) som ”bestämde” vad som skulle ”släppas fram”, vilken linje i olika frågor som skulle¨”drivas”, etc. Så har det knappast varit annat än undantagsvis. På samma sätt torde Eva Hamiltons inflytande på vad som ”kanaliseras” genom SVT ägnat att ha betydelse för opinionsbildningen vara högst begränsat. Här bortses från det indirekta inflytande som utövas genom anställningar och
rekryteringar - ett inflytande av ”strukturellt slag” förvisso har sin stora betydelse och då särskilt över tiden. Men då talar man något annat än ”agendasättande”.
På detta sätt missar FOKUS grovt när tidskriften med hjälp av Johan Hakelius gör sitt val av de 100 man menar ha störst betydelse för opinionsbildningen i Sverige. Träffprocenten i förhållande till DSM:s lista, som bygger på en omröstning bland 300 personer, som genom sin profession måste anses vara väl kvalificerade att rösta fram Sveriges Viktigaste Opinionsbildare, är därför inte oväntat så låg som 35 procent. Att FOKUS kommer så uppenbart snett förklaras också av att tidskriften (Hakelius) inte räknar politiker med ett aldrig så agendasättande budskap som några som har betydelse för opinionsbildningen. Men inte bara det. Man har tillämpat en urvalsteknik som också utesluter journalister och debattörer, som inte är kontraktsanställda på de stora medieföretagen - opinionsbildare som inte sällan ligger i opinionsbildningens ”framkant” och därför i särskilt hög grad bör räknas som ”bildare” i meningen ”byggare” av opinion - i fjol exempelvis Elise Claeson, i år Bitte Assarmo, Bo Pellnäs och Christer Sturmark. Ingen av dessa fångas upp med hjälp av de urvalskriterier, som Hakelius valt att tillämpat. Vidare bortses från alla de unga ännu inte etablerade opinionsbildare, som är verksamma via internet.
Därför får FOKUS-listan närmast uppfattas som en kartläggning av Det Etablerade Mediafolket - ett av det mondäna Sveriges genom ”vänskapsrekrytering” skapat ”kändiskollektiv” mer hemmastadd i fashionabla miljöer med Operakällaren som epicentrum än i miljöer, där nya tankar och synsätt lägger grund för nya opinioner.
FOKUS och de 100 mäktigaste
Under hösten 2007 har FOKUS presenterat ännu en kartläggning av vilka som styr Sverige - denna gång kallad ”Sveriges 100 mäktigaste”. Också här lämnas läsaren okunnig om vilka kriterier tidningen följt i sitt uval, Ambitionen är emellertid hög.
”Listan utgör grunden för ett politiskt uppslagsverk på nätet.” Ännu så länge lite oklart vad slags uppgifter detta ”uppslagsverk” är tänkt att innehålla.
Det anmärkningsvärda med denna lista är, att den upptar mycket få journalister. Detta oaktat att det råder en allmän föreställning om att ”tongivande journalister” under senare år fått ett starkt ökat inflytande - dvs makt. Bland FOKUS:s ”100 mäktigaste” hittar man bara 5 representanter
för Massmedias makt - här angivna med av FOKUS tilldelad ranking:
Nr 61 Lena Mellin
Nr 90 KG Bergström
Nr 94 Janne Josefsson
Nr 97 Helle Klein
Nr 98 Per T Ohlsson
Är månne medias nya maktstrategi att framhäva sin ”maktlöshet” - dvs precis som Lena Mellin gör när hon just i ett av FOKUS:s maktnummer intervjuas om sin roll som viktig opinionsbildare:
- Ser du dig som opinionsbildare?
- Nej!
Mellin utvecklar sedan sitt svar.
- Jag ser mig som en tratt.’
En tratt?
Ja, det Mellin menar är att hennes källor ’häller’ information i henne. Själv är hon bara förmedlaren. Den som för uppgifterna vidare till allmänheten. Se här de mäktigaste journalisternas strategi för att frigöra sig från ansvar för den samhällsutveckling, som i hög grad är ett verk av medierna och då i synnerhet de mäktigaste journalisterna.
”De fullgör ju bara rollen som trattar...!”
Reglerna för valet av |
|
