online casin

DSM nr 4-5 2003

I boken ”Protokollet” (Bonnier Fakta) gör journalisterna Mats Holm och Susanna Popova gällande, att Estonias förlisning berodde på en fatal kommunikationsmiss. Som stöd för sin tes åberopar de båda journalisterna samtal med dels chefen för Sjöfartsverkets säkerhetsavdelning Bengt Stenmark, dels Sjöfartsverkets chefsinspektör Åke Sjöblom. Den förre har efter bokens publicering förklarat, att han inte längre vill yttra sig i frågor som gäller Estoniakatastrofen. Det han sagt skall gälla som hans ”sista ord”. Åke Sjöblom har för den estniske journalisten Heikki H Tann förklarat, att det som författarna säger åberopande honom är ”fria fantasier”. Detta har Heikki Tann önskat få påtalat i ett inlägg han tillställt Expressen, som dock förvägrat publicering. Tann förlorade sin hustru vid Estonias förlisning och har ägnat frågan om vad som förorsakade förlisningen stort intresse. Här publicerar DSM det inlägg som Expressen förvägrat publicering.

Heikki H Tann

Om den dåvarande chefen för det svenska sjöfartsverkets säkerhetsavdelning, Bengt Erik Stenmark, hade haft sin mobiltelefon påslagen den 27 september 1994, så hade katastrofen med M/S Estonia, där 852 människor omkom, kunnat undvikas. Det hävdar de svenska journalisterna Susanna Popova och Mats Holm i sin nyutkomna bok ”Protokollet”, som handlar om Estoniakatastrofen. 

De båda författarna hävdar att Sjöfartsverkets chefsinspektör Åke Sjöblom, som under två dagar i Tallinn hade kontrollerat fartygets tekniska tillstånd tillsammans med inspektör Gunnar Zahléen, ville stoppa M/S Estonias avgång från Tallinn. Inspektörerna ska ha funnit sammanlagt 14 tekniska fel, varav fem så allvarliga att kaptenen borde ha låtit åtgärda dem före avgången. 

Det svenska sjöfartsverkets chefsinspektör Åke Sjöblom, som jag personligen känner sedan hösten 1994, har på telefon sagt till mig att det som författarna påstår i boken ”Protokollet” är helt fel. Det är milt sagt en ren fantasiprodukt. För det första fanns det på den tiden inga mobiltelefoner i samma mening som i dag. Så det som skrivs i boken ”Protokollet” är ett påhitt av författarna eller rena fantasier, säger Åke Sjöblom.

Timslång videointervju med Åke Sjöblom

Till detta kan jag nämna, att jag har en omkring timslång videointervju med Åke Sjöblom, där han berättar för inspektörerna från det tyska varv som byggde M/S Estonia om sin sista tekniska kontroll av fartyget i Tallinns hamn den 27 september 1994. Om den tekniska kontrollen säger Åke Sjöblom till tyskarna:

”Jag och min kollega Gunnar Zahléen fann följande brister. För det första gick ett antal branddörrar inte att stänga, och dörrarna åtgärdades genast, innan M/S Estonia lämnade hamnen. Vidare var en del lastfästningsmekanismer ur funktion och gummitätningen i visirets nedre del släppte igenom lite vatten på några ställen. Men enligt föreskrifterna behöver visiret inte vara vattentätt, bara vädertätt. Därför ansåg min kollega Gunnar Zahléen och jag att M/S Estonia kunde löpa ut och fortsätta att trafikera linjen mellan Tallinn och Stockholm.”

Åke Sjöblom säger i intervjun att M/S Estonia var en mycket vacker båt och att besättningen var mycket kompetent och hade goda kunskaper i engelska. Och att vi en gång får veta vad det var som gjorde att fartyget gick till botten så snabbt. 

Åke Sjöblom avslutade videointervjun med orden att han kontrollerat många fartyg, från Norge, Danmark, Island, Polen men även från Sverige, Tyskland och England, och att de estländska sjömännen håller samma nivå som de andra ländernas, eller är i vissa avseenden ännu bättre, eftersom de är mycket plikttrogna.

Lösningen ligger på politisk nivå

Förr eller senare måste frågan om Estoniakatastrofen få sin lösning men detta förutsätter att stora och viktiga beslut tas på politisk nivå. Sverige borde följa Italiens exempel. Efter katastrofen med SAS-planet på Linateflygplatsen i Milano, där 118 passagerare och besättningsmän omkom, spårade de italienska myndigheterna bland specialisterna på Linateflygplatsen upp elva huvudansvariga, som ska få sina domar. Det är en stor skam för de svenska utredningsorganen, att man ännu efter nio år inte kunnat peka ut de personer, som bar huvudansvaret för Estoniakatastrofen den 28 september 1994, vid vilken 852 personer omkom. Även Sverige bör göra sig fritt från sina korrumperade statstjänstemän.


Tillbaka