Ivar Kreuger var en banbrytande visionär. I ett sant historiskt perspektiv framstår Ivar Kreuger som fullt jämbördig med Alfred Nobel. Den stora och historiskt avgörande skillnaden dessa båda emellan är att Nobel inte blev mördad.
På 15 år (1917-32) byggde Ivar Kreuger upp ett företagsimperium, som kom att lyfta Sverige till en pulserande industrination. Och snart nog hade han tagit sig an uppgiften att bygga vägar och kanaler för det internationella kapitalets transport. På det sättet gjorde han en betydelsefull insats för Europas läkning efter det första världskriget (1914-18). Om denna process hade fått fortgå hade Kreuger också kunnat göra vad som hade kunnat bli en avgörande insats för att förhindra Europas andra stora inbördeskrig (1939-45).
I ett historiskt perspektiv kan Ivar Kreugers insatser för Europas kapitalförsörjning liknas vid en det andra världskriget förebyggande Marshallhjälp - en hjälp ägnad att lindra de konvulsioner, som gav de totalitära krafterna vind i seglen och som i sin tur gav upphov till en andra gigantisk urladdning. Genom att Ivar Kreuger förhindrades att fullfölja sin vision om de sunt flödande kapital strömmarnas helande och uppbyggande krafter kunde en andra urladdning inte förhindras. Den kur som Kreuger praktiserade som förebyggande fick i sinom tid sättas in för att läka de nya såren. Det är i detta perspektiv som mordet i Paris den 12 mars 1932 på Ivar Kreuger skall ses. Det är bara i det perspektivet, som historien rätt kan döma och bedöma detta brott och den långa rad brottshandlingar som kom att omgärda själva mordet - både före och efter mordet. Den härva av brott det här gäller och som sedan blivit föremål för en mörkläggning av enastående slag och som i sin tur kostat ett antal människor livet drar skam inte bara över de blodbesudlade förövarna och deras ”huvudmän” utan också - och vill jag mena i än högre grad - över de politiker och myndighetspersoner, som låtit detta ske och därefter valt att tiga still. Det komplex av frågor som mordet på Ivar Kreuger väcker till liv med alla sina vittgående konsekvenser måste nu få sin från korrumperade intresserelationer frigjorda bedömning. Det gör det nödvändigt med en granskning och bedömning utanför Sveriges domvärjo. I detta svåra arbete måste Sverige få det internationella samfundets hjälp. |