online casin

DSM nr 2-3/2002


Skriven av Bo Lindblom

Bo Lindblom försöker komma till tals i anledning av Aftonbladets återgivande av en i Ordfront publicerad kampanjartikel till Alcalás försvar. 

Håkan Jaensson ser det som viktigt att referera vad Jésus Alcalá har framfört i senaste numret av Ordfront Magasin. Därmed läggs ännu några spaltdecimeter till en debatt som det finns skäl att återkomma till efter rättegången. Det här rättsfallet innehåller flera ingredienser som gör det ovanligt, och några som gör det unikt.

För det första bygger all avgörande bevisning i de nio åtalspunkterna på skriftlig dokumentation, och det gäller då huvudsaligen räkningar, kvitton, avtal och brev som undertecknats av den åtalade.

För det andra har den misstänlte mer än i något annat rättsfall jag kan minnas beretss möjlighet att försvara sin sak i medierna, dels i egna artiklar, dels genom uppgifter som han har lämnat till kolleger som kommit till hans undsättning.

För det tredje strider många uppgifter i dessa försvarsinlagor mot vad som framgår av den skriftliga bevisningen. Det har inte gjorts några begripliga försök att förklara dessa oöverensstämmelser. Jag vill inte inte här gå in på detaljer, men det gäller i flera fall helt avgörande förhållanden vid en bedömning av målet, och det är fråga om rätt stora belopp.

För det fjärde har försvaret i stället gått ut på att angripa utredarna och att misskreditera anmälaren. I alla större mål finns det material som inte tas med i utredningen och inte åberopas i åtalet. Det hamnar i den så kallade slasken. Där finns uppgifter som åklagaren funnit mindre relevanta, eller svåra att bevisa, eller sannolikt felaktiga. Denna samling har Alcalá och hans försvarare gått igenom för att avslöja hur utredarna har arbetat. Föga överraskande finner de att uppgifterna i slasken är irrelevanta, omöjliga att bevisa eller klart felaktiga. I stort sett gör de alltså samma bedömning som utredarna och åklagaren. 

För det femte har det här utvecklat sig till en strid mellan kulturdebattörer och nyhetsjournalister. De senares rapportering har genomgående stöd i den dokumentation som föreligger. Kulrurdebattörernas versioner har endast stöd i Alcalás egna redovisningar i efterhand, som dessvärre strider mot vad han själv har skrivit då de aktuella händelserna ägde rum. Båda versionerna kan inte vara sanna.

Resultatet av allt detta är att anmälaren har förlorat sitt arbete, och att hon har blivit så utpekad att många tidigare arbetskamrater och vänner undviker henne. Björn Westlund, hennes make, chikaneras nu för att han nu brukar avsluta sina brev med att skriva ”Varma hälsningar”. Han skrev likadant till Alcalá då han hjälpte honom med en massa praktiska detaljer i juni och juli 1999. Det är hans språk. Nu ekar Håkan Jaensson Alcalás ironier över att Westlund skrivit så till brottsutredarna, När blev det ett brott att vara hjälpsam och vänlig?

Budskapet är klart och tydligt: den som anmäler någon inom kotteriet av kulturdebattörer ska få betala så dyrt att ingen annan vågar sig på något liknande. De som hör till kretsen gör anspråk på att vara höjda över varje misstanke. Tidigt krävde man att utredningen skulle avbrytas, att åtalet skulle läggas ned, att rättegången borde inställas. Vad är det man fruktar? Den som är övertygad om den misstänktes oskuld borde väl snarast välkomna en rättslig prövning. Om utredarna begått något fel, får man väl väcka åtal i den saken. Men varken slasken eller utredarnas sätt att arbeta kan flytta en enda millimeter på den skriftliga bevisning som finns utförligt redovisad i utredningen.

Håkan Jaensson har en hypotes: Alcalá är en slarver. Kanske det. Själv har jag i många år känt honom som en samvetsgrann och ofta obarmhärtig kritiker av andras misstag och manipulationer. Jag avstår från hypoteser men ser med största intresse fram mot den rättegång där jag hoppas få en förklaring till vad som i bevismaterialet faktiskt framstår som allvarliga brott. 

Dessutom vill jag härmed utmana alla de kulturdebattörer som uppträtt till Alcalás försvar: låt oss mötas i en offentlig debatt när rättegången är klar och dom har fallit. Oavsett vad utgången blir, avser jag då att visa hur ni svikit ert journalistiska uppdrag, bedragit era läsare och visat prov på en kårandans måttlösa enfald.  Vi ses!

Artikeln refuserades av Aftonbladet Kultur (Håkan Jaensson). DSM är första publikation som nu publicerar Bo Lindbloms artikel.

Tillbaka