DSM nr 5/2004
”Det är ett stort massmord. Människorna mördades medvetet och skyldiga är flera länders regeringschefer.”
Så uttalade sig Kajsa Laasik då hon intervjuades av STV:s Rapport i samband med den minneshögtid 10 år efter Estonias förlisning som ägde rum i Tallinn. I Rapport-inslaget talades inte bara om sorg utan också om vrede. Vreden över hur myndigheter (och medier) saboterat arbetet på att utröna vad som föranledde förlisningen och i förlängningen av ett sådant klargörande utkräva ansvar. Med den överordnade roll som Sverige och svenska myndigheter (och medier) kommit att inta när det gäller mörkläggningen har denna vrede i hög grad kommit att riktas västerut.
Dessa minnesdagar var det dock inte möjligt att helt stänga ute sådana meningsyttringar bland de många tusentals svenska anhöriga, enligt vilka sanningen om vad som orsakat Estonias förlisning manipulerats. Exempelvis fick Gunilla Egeryd i Lindesberg - kommunen som förlorade 33 av sina invånare - komma till tals:
”Jag vill veta varför. Varför hände det? För mig är det fortfarande ett attentat.”
Även överlevandes vittnesmål, som ger stöd åt den av många oberoende experter uttalade uppfattningen att Estonia sprängdes, lyckades dessa dagar ta sig igenom mediacensuren. Således inleddes ett av Erik Ridderstolpe producerat program i P1 med ett vittnesmål, där Anders Eriksson från Karlskoga fick berätta, hur han hade väckts av ”två mycket kraftiga smällar” eller med ett annat ordval: ”detonationer”.
Vittnesmål och meningsyttringar på tvärs mot den av haverikommissionen planterade ”officiella sanningen” tillåts emellertid inte att följas upp med ett mer sammanhållet resonemang och blir därför hängande i luften. Kvar stannar dock hos ännu hyggligt reflekterande människor en ospecifiserad känsla av att det ljugs och att vad som med hjälp av makt- och systemlojala journalister nötts och nöts in som den ”officiella sanningen” är en enda jättestor lögn.
DN Debatt och fem nyttiga idioter
Även vad som kommit att uppfattas som självständigt tänkande och ifrågasättande politiker, har kunnat utnyttjas för att neutralisera ett mer konsekvent och underbyggt ifrågasättande av den officiella sanningen.
En artikel på DN Debatt den 19 september 2004 är ett magnifikt exempel på detta. Artikeln är undertecknad av representanter för fem av de sju riksdagspartierna och mynnar ut i ett krav på ”en fullständig yttre besiktning av fartygsvraket [Anm. Bara ena sidan av fartygsskrovet har filmats!] skall göras och att utredningsmaterialet skall granskas av oberoende expertis”. Detta bör rimligen kunna tolkas som att de fem inte utesluter eller rentav misstänker att en sådan besiktning skulle leda till bevis att Estonia sprängdes. Deras krav blir ett krav på att göra precis det som Jutta Rabe - den i svenska medier så hårt ansatta tyska journalisten som presenterat en lång rad bevis/indicier på att Estonia sprängdes - gjort.
Artikeln i DN inleds emellertid med en formulering om att det finns ”fog för misstanken att man [Sjöfartsverket] inte har vidtagit rätt åtgärder (1) för att undvika en liknande olycka i framtiden”. Denna ”misstanke” gör DN Debatt-redaktören till artikelns huvudbudskap genom att sätta rubriken:
”Risken är stor för ny katastrof”
Med denna rubricering leder artikeln bort från kravet på att genom en oberoende expertutredning få klarlagt vad som orsakade förlisningen och då - mot bakgrund av vad som trots allt mörkläggningsarbete framkommit - få klarlagt om Estonia sprängdes, något som inga sjösäkerhetsåtgärder av det slag som sedan krävts skulle ha kunnat förhindra. På sätt som inte är ovanligt, när det gäller DN Debatts redigering, får de fem riksdagsledamöterna med Lars Ångström (mp) i spetsen göra tjänst som ”nyttiga idioter”.
Sjösäkerhet skyddar inte mot attentat
Oaktat detta är det inte sant att sjösäkerheten vad gäller passagerarfärjor inte skall ha utvecklats under de senaste tio åren. Bland annat har alla passagerarfärjor genom omfattande ombyggnadsarbeten försetts med en extra vattentät port bakom visiret. Således en dubblering av frontskyddet. Och kraven på vattentäta skott har utökats. Vidare tillämpas nya regler vad gäller barlasttankar och hur mycket vatten som får finnas ombord. Även i övrigt har det skett och sker ett kontinuerligt arbete på att öka sjösäkerheten, något som är ett självklart primärintresse för sjöfartsnäringen.
Ingen av dessa åtgärder hade dock kunnat förhindra Estonias förlisning, om orsaken till förlisningen var att fartyget blev utsatt för ett attentat för att förhindra genomförandet av en utomordentligt känslig vapentransport. Det mesta - inte minst de hinder som rests mot att genom dykningar eller ännu bättre genom bärgning få ett entydigt svar på vad som förorsakade förlisningen jämte allt mörkläggningsarbete - talar för att det var ett attentat, som det finns starka politiska intressen att inte bringa i ljuset.
När DN Debatt genom sin rubricering låter de fem riksdagsmännen ropa ut att risken är stor för en ny katastrof, kan detta äga sin riktighet men av helt andra skäl än de som anges för att få opinionen att godta teorin om bristande sjösäkerhet, nämligen:
Så länge det politiska kuraget inte är stort nog att framtvinga ett beslut om att bärga Estonia för att på det sättet möjliggöra en undersökning av fartyget, som utesluter alla spekulationer om vad som orsakade fartygets förlisning för att i nästa steg ta itu med att ställa de som bär det yttersta ansvaret - även om det skulle gälla ”regeringar” - inför rätta, så måste vi leva med risken att om brottet är tillräckligt stort och berör tillräckligt stora intressen så kan det hända igen. (2)
(1) Typiskt politikerbludder. Vad menas med att Sjöfartsverket inte vidtagit ”rätt” åtgärder? De åtgärder som vidtagits ”för att undvika en liknande olycka i framtiden” är således enligt riksdagsmännen felaktiga. Vilka felaktiga åtgärder har vidtagits och vilka åtgärder hade varit de ”rätta”? Precisera! Enligt riksdagsmännen skall det således ha varit ”fel” att - enligt Sjöfartsverkets anvisningar - till kostnader på många tiotals miljoner kronor bygga om färjorna så att de nu är försedda med en extra vattentät port bakom visiret. Man borde i stället gjort någonting annat. Vad? Och vad är det för ”fel” med de nya reglerna om barlasttankar och de utökade kraven på vattentäta skott? tillbaka
(2) Under minnesdagarna var den svenska regeringens ”Estoniaminister” Mona Sahlin anmärkningsvärt osynlig. Hon gjorde dock ett par uttalanden. Ett av dessa som svar på om det inte fanns fog för en ny utredning. Sahlin svarade: ”Vi måste ta hänsyn till att den estniska staten vill lämna detta bakom sig”. Således ”staten”, inte ”folket”. Hennes motsvarighet i Estland torde ha besvarat samma fråga med: ”Vi måste ta hänsyn till att den svenska staten vill lämna detta bakom sig.” tillbaka