|
Med
den position Carl Frisk hade inom den svenska bankir- och finansvärlden
hade han många olika möjligheter att motarbeta Ivar Kreuger.
Och med vad som nu framkommit blir det av särskilt intresse att
kartlägga Frisks medverkan i de aktioner, som genom manipulerad
massförsäljning av Kreugerpapper syftade till att försätta
Kreugerkoncernen i gungning. För en sådan kartläggning finns
ett rikhaltigt material i form av just telegramkopior, som ”forskningen” -
anmärkningsvärt nog - underlåtit
att lägga till grund för studier och blottläggande av
baisseaktivisternas operationer. För ett antal sådana studier måste
det nu framstå som högst påkallat för Riksbankens
Jubileumsfond att anslå erforderliga medel.
Av
stort intresse är också att få klarhet i hur just Carl Frisk
utnyttjade sina möjligheter att genom olika former av utpressning
tvinga personer runtikring Ivar Kreuger att lämna sin medverkan
till komplotten liksom till det rån som följde på mordet. Sådana
möjligheter uppstod i rikt mått som effekt av de kursras, som
baissisternas operationer gav upphov till och som försatte många
av de ledande inom Kreugerkoncernen - i synnerhet om deras innehav
av Kreugerpapper var belånade - i pressat läge.
Det
är känt att Carl Frisk själv eller genom SIGAB, där han
1931-32 var jourhavande direktör, lånade stora belopp till flera
Ivar Kreuger närstående personer, som på detta sätt kom i
beroendeförhållande till Frisk och de intressen han företrädde.
Som ett exempel på hur Frisk skaffade sig denna typ av ”övertag”
kan noteras, att Erik Sjöström (4) - VD i Kreuger & Toll -
vid tiden för mordet på Ivar Kreuger hade en skuld till Kreuger
& Toll på 721 000 kronor (i dagens penningvärde omkring 18
miljoner) med Carl Frisk som borgensman! En intressant fråga är
om detta var något som någonsin reglerades och om inte varför?
Det finns flera liknande frågor att ställa!
Men
vilka var Carl Frisks uppdragsgivare? Vilka krafter låg bakom
komplotten? Vilka var de yttersta krafterna?
Det
ligger nära till hands att som uppdragsgivare - i varje fall som
en uppdragsgivare - utpeka Enskilda Bankens dåvarande överhuvud Marcus
Wallenberg senior - inte minst med hänvisning till den roll
som denne tillsammans med sina båda söner Jacob och Marcus
kom att spela för den efterföljande plundringen av
Kreugerkoncernen.
Ett för frågans bedömning intressant dokument är det brev som
finns återgivet i Lars-Jonas Ångströms bok ”KreugerMordet” och som lyder:
”Återkommande till våra
telefonsamtal får jag härmed å Bankdirektör Wallenbergs vägnar
meddela att Broblewsky nu återrest till sin hemort. Några obehag
kunna ej uppstå, då B själv icke finnes här, och utredningen
med K slut.
Högaktningsfullt”
Brevet
är daterat den 30 mars 1934 och undertecknat - som det ser ut - någon
”Dardel”, varvid - vilket namnteckningen ger möjlighet
att uttyda - torde avses den kapten A Dardel, som finns upptagen på
listan över deltagarna vid Ivar Kreugers jordfästning.
Med
vad vi nu vet kan detta brev rimligen inte läsas som något annat
än en information om att den för mordet på Ivar Kreuger lejde mördaren
- här kallad ”Broblewsky” som med utbyte av två bokstäver
blir ”Problemsky” - ”återrest till hemorten”
och inte längre ”finnes här”, dvs som själv avrättats
och därför inte längre finns i jordelivet.
Med
detta eller - om man så vill - redan med detta står utom allt
rimligt tvivel att familjen Wallenberg varit underkunnig om att
Ivar Kreuger fallit offer för en mordkomplott. I vad mån och i så
fall på vilket sätt familjen Wallenberg aktivt deltagit i
komplotten må tills vidare vara en öppen fråga. En annan och än
mer intrikat fråga: Fanns det krafter bakom Carl Frisk och
Wallenbergs och i så fall vilka?
(4) Efter
mordet på Ivar Kreuger togs Erik Sjöström in på sjukhus och
undslapp allvarliga rättsliga påföljder för sin medverkan i
koncernen oaktat att han var moderföretagets VD. Medan
Kreugerlojala medarbetare som Krister Littorin fick fängelse fick
Sjöström ett mer symboliskt bötesstraff. Han kunde sedan dra
sig tillbaka på ett gods i Skåne, där han levde fram till sin död.
tillbaka
|