|
Bilden av hur Ivar Kreuger mördades kring middagstid den 12 mars 1932 i sin lägenhet vid 5, Avenue
Victor Emanuel III i Paris har successivt vuxit fram.
Redan Ivar Kreugers bror Torsten Kreuger lämnade
väsentliga bidrag till den bild, som sedan utvecklats
främst genom Lars-Jonas Ångströms insatser. En
betydande sådan insats var när Ångström efter sitt
samtal med rättsläkaren Olle Lindquist ledde in tankarna på att
”skottet i Paris” var ett mord som utförts
med stickvapen.
När vi nu vet att Ivar Kreuger mördades av en lejd
mördare och att uppdraget helt uppenbart innefattade, att mordet skulle se ut som ett självmord är det
plötsligt enkelt att beskriva hur det måste ha gått till.
Således:
1) Någon för Ivar Kreuger känd person kontaktar
honom i vad denne uppger vara ett angeläget och
samtidigt brådskande ärende. Detta måste - med vad
vi nu vet - ha varit Ivar Kreugers tidigare personliga
sekreterare och ännu vid denna tidpunkt nyckelperson i kontakterna med bland annat Turkiet, nämligen
Ernest A Hoffmann. Detta inte inplanerade möte föranleder Kreuger att låta meddela att han skulle
komma att bli 10 minuter försenad till ett till kl 11
fastställt möte.
2) Till sin sekreterare Karin Bökman förklarar Ivar
Kreuger kl 10.45 att han plötsligt blivit fruktansvärt
trött. Detta när hon vid denna tidpunkt kort besöker
Ivar Kreuger. Samtidigt - således kl 10.45 - lämnar
också Kreugers hushållerska fröken Barraut lägenheten för att enligt sin egen uppgift återkomma kl
12.10. Ivar Kreuger är nu ensam i lägenheten.
Tröttheten överväldigar honom och han uppsöker sin
säng. Han sjunker där in i narkotisk sömn. Han har
blivit drogad - av sin hushållerska sannolikt i samband med frukosten.
3) Mördaren anländer. Ivar Kreuger befinner sig nu
i djup narkotisk sömn. Mördaren knäpper upp västen
och sticker sitt medhavda som ridpiska kamouflerade
vapen rakt i hjärtat på Ivar Kreuger. Därefter skjuter
mördaren ett löst skott mitt över det sticksår som
uppstått. Detta lämnar krutspår efter sig avsedda att
förvilla polisutredarna. Vidare trycker mördaren vapnet i Kreugers vänstra hand, vilket var ett av
mördarens misstag eftersom Kreuger var högerhänt, något
som dock inte fick någon betydelse när ”självmordskampanjen” drog igång.
4) För att bekräfta ”självmordet” hade mördaren
med sig ett förfalskat brev, enligt vilket Kreuger förklarar sig inte orka längre och därför beslutat sig för
att ta sitt liv. Mycket talar emellertid för att mördaren beslöt sig för att inte använda sig av det
medhavda förfalskade brevet och detta därför att det låg ett
antal handlingar på Kreugers skrivbord, som mördaren hastigt bedömde skulle kunna tjäna samma syfte.
I vad som förefaller vara ett missiv till någon handling, där Kreuger för sin närmaste medarbetare
Krister Littorin förklarar ett resonemangsfel, som
han gjort tidigare och att han nu vill rätta till detta
finns nämligen en formulering lydande: ”I have
made such a mess of things...” Mördaren tog med sig
handlingen ifråga och lämnade kvar missivbrevet,
som sedan kom att få gälla som Ivar Kreugers ”avskedsbrev” - ett brev som dock har uppenbara
brister för att gälla som ett avskedsbrev. Denna hastiga rockad skulle kunna förklara varför pressen
påföljande dag initierat refererar till ett brev av helt
annat och mer omfattande innehåll än den kortfattade noten till Littorin. En möjlighet är att brevet
ifråga - trots sin kortfattade och märkliga utformning för
att gälla som ett ”avskedsbrev” till sin närmaste vän
och medarbetare - skulle vara ett av mördaren medtaget och lämnat
”bevis”. Här finns således två möjligheter. Den tredje möjligheten, att det skulle ha
varit ett äkta som ”avskedsbrev” avsett brev kan
dock nu uteslutas.
Inklusive ett par smärre improvisationer var det på
detta sätt som den lejde mördaren Leon Birthschansky levererade det beställda
”självmordet” och
detta för en ersättning av cirka 400 000 - ett belopp
som förskottsvis utbetalats i fransk bank efter en av
Carl Frisk från Stockholm telegraferad order. Själv
mördades Birthschansky två år senare.
|