Mordet på Ivar Kreuger

Mest sannolika händelseförloppet

 STIG JOHANSSON

  Fröken Barrault och Kreugers sekreterare i Stockholm, Karin Bökman, lämnar lägenheten. Kreuger har drogats. Ty kl. 10:45 berättar han för Bökman, enligt hennes egen uppgift, att han plötsligt blivit ”fruktansvärt trött”. Han går och lägger sig på sängen i sovrummet. Strax efter kl. 11 hade han tydligen ännu inte fallit i någon djupare sömn, ty då ringde ett telegrambud på dörren. Han fick ringa några gånger innan Kreuger själv kom och öppnade – och yttrade sina sista ord: "Merci bien, Lucien".
                 Mördaren, som antingen är ryssen Leon Birthschansky eller en av honom anlitad fackman, anländer. Ur ridpiskan tar han fram en gömd stilett och sticker den i hjärtat på offret. Med pistolen avlossar han ett löst skott i sticksåret, eftersom självmord begås lättare med pistol än med ett stickvapen. Han tar fram ett förfalskat ”avskedsbrev” men upptäcker brevet till Littorin. Äkta vara är trots allt säkrare än förfalskad, tänker han, och avlägsnar de dokument, som brevet var ett missiv till. Det förfalskade brevet förstör han förstås senare. I ett möte föregående dag kan Kreuger ha gjort något som han senare ångrade och ville ställa till rätta. Men varför skulle ett par brev returneras till avsändaren?
                 Till Birthschansky hade nästan exakt 24 timmar tidigare, vilket framgår av en återfunnen telexkopia, per telegram från Stockholm överförts FFR 16 000 (i dagens penningvärde cirka 400 000 kronor). Två år senare mördas mördaren – om det nu var Birthschansky eller någon underhuggare. Tyckte han att ersättningen varit för njugg och började utöva utpressning? I ett i facsimil återgivet brev daterat Oslo den 30 mars 1934 (DSM 4/2000 sid 13), heter det: 

Återkommande till våra telefonsamtal får jag härmed å Bankdirektör Wallenbergs vägnar meddela att Broblewsky nu har återrest till sin hemort. Några obehag kunna ej uppstå, då B. själv icke finnes här, och utredningen med K. slut. Högaktningsfullt Dardel.

                 I Stockholm stoppas en av familjen begärd obduktion, när den tillkallade läkaren, Erik Karlmark, spontant utbrister: ”Detta är inget självmord, det är ett mord!” Den av familjen begärda men också av polisläkaren i Paris anmodade obduktionen blev sedan inställd. Beslut om detta fattades av landshövdingen Nils Edén. Sömndrogspreparatet fick naturligtvis inte upptäckas. Eller att någon kula ej fanns i kroppen och att ”skottsåret” var ett sticksår.
                 Detta var mordscenariot i korta drag. Om anförda ”fakta” och ”bevis” håller för en opartisk, kritisk granskning är mysteriet löst: Kreuger mördades.

Bortsett från hur dödsfallet skedde är eftermälet efter Ivar Kreuger också föremål för ny forskning. 1961 citerar (pseudonymen) Boris Michael Brennan följande brev, som Anders Jordahl, Kreugers nära vän från 1902, skrev till vännens föräldrar i juni 1932:

 During many years of our close friendship with him, we have come to look upon him as the greatest and most wonderful human being we ever met. His superior intelligence, his powerful personality which also included profound human sympathy and friendliness, his loyalty to his friends, his sense of fair play and his absolute honesty in all business transactions I have known, ... During a whole lifetime of work with a great many people, I have never met anyone who has been so exceedingly honest and correct in all his connexions with other people, or so considerate and careful in respect to other people’s interest.

 Alla personliga vittnesmål av detta slag – och de är många – har avgivits i samma lovprisande och uppskattande tonart. Ett uppenbarligen stort förtroendebevis är Lee & Higginsons beredvillighet att låna Kreuger 11 miljoner dollar när han befinner sig i ett trängt läge.
                 Visionen av ett fredligt Europa, som Kreuger antas ha haft, kom sorgligt på skam efter hans död. En österrikisk korpral vid namn Hitler hade en annan mening om hur Europas framtid skulle gestaltas – eller kanske snarare hur tillståndet i Tyskland efter Versaillesfredens hårda och tillintetgörande villkor skulle förbättras. Tyvärr var det han som fick leva och tillämpa sin metod, inte Ivar Kreuger. Och en värdig mottagare av Nobels fredspris gick i stället till historien som svindlare och simpel bedragare.