|
Ivar
Kreuger mördades den 12 mars 1932 i sin lägenhet i Paris av en
av svenska finansintressen köpt rysk agent vid namn Leon
Birthschansky, som två år senare i sin tur
mördades. Marcus Wallenberg senior har
låtit bekräfta mordet på Birthschansky i ett
brev per den 30 mars 1934.
Mordet på Ivar Kreuger föregicks av en
långtgående infiltration av Ivar Kreugers
egen organisation. En av Kreugers närmaste
medarbetare - Ernest A Hoffmann - spelade
en nyckelroll i komplotten och var även den
som tog hand om mordvapnet. Efter mordet
på Birthschansky levde Hoffmann som ett
jagat djur fram till sin död den 5 maj 1961.
Efter mordet vidtog ett rån, där med
Kreuger konkurrerande finansintressen
berikade sig på ett sätt som saknar varje historisk jämförelse.
En av Ivar Kreugers egna
rådgivare - Hugo Stenbeck - engagerades för
att organisera och genomföra rånet.
Allt detta kunde ske inte bara med den
svenska statsmaktens goda minne. Den svenska statsmakten lämnade också sin
medverkan till en mörkläggning som i sig inbegriper allvarliga brott och som först nu kunnat
forceras. Detta drygt 68 år efter att Ivar
Kreuger mördades.
Efter mordet på Ivar Kreuger bildades en
allians mellan den socialdemokratiska
Staten och finansmakten Wallenberg. I
många decennier har denna allians kommit
att fungera som ett maktfullkomligt och från
insyn skyddat duopol med åsidosättande av
demokratin i Sverige. Detta duopol har kunnat hållas intakt i kraft av att
kontrahenterna - Partistaten Socialdemokratin och
Finansstaten Wallenberg - haft tummen i
ögat på varandra.
Mordet på Ivar Kreuger och allt som
sedan följde drar skam över Sverige som
nation och medlem i Världssamfundet.
Denna skam måste nu uthärdas för att
Sverige skall kunna återvinna trovärdighet
gentemot omvärlden. Vi mästrar gärna
andra - folk och nationer. Nu måste vi en tid
ägna oss åt att mästra oss själva. Den förljugenhet som i så mycket - i stort som smått -
kommit att prägla Sverige, svensk politik
och debatt måste nu skingras.
|