|
Ivar Kreuger var en banbrytande visionär. I ett sant
historiskt
perspektiv framstår Ivar Kreuger som fullt jämbördig med
Alfred Nobel. Den stora och historiskt avgörande skillnaden
dessa båda emellan är att Nobel inte blev mördad.
På 15 år (1917-32) byggde Ivar Kreuger upp ett
företagsimperium, som kom att lyfta Sverige till en
pulserande industrination. Och snart nog hade han
tagit sig an uppgiften att bygga vägar och kanaler för
det internationella kapitalets transport. På det sättet
gjorde han en betydelsefull insats för Europas läkning efter det första världskriget (1914-18). Om
denna process hade fått fortgå hade Kreuger också
kunnat göra vad som hade kunnat bli en avgörande
insats för att förhindra Europas andra stora inbördeskrig (1939-45).
I ett historiskt perspektiv kan Ivar Kreugers
insatser för Europas kapitalförsörjning liknas vid
en det andra världskriget förebyggande
Marshallhjälp - en hjälp ägnad att lindra de konvulsioner, som gav de totalitära krafterna vind i
seglen och som i sin tur gav upphov till en andra
gigantisk urladdning. Genom att Ivar Kreuger förhindrades att fullfölja sin vision om de sunt flödande kapital strömmarnas helande och uppbyggande
krafter kunde en andra urladdning inte förhindras.
Den kur som Kreuger praktiserade som förebyggande fick i sinom tid sättas in för att läka de nya
såren.
Det är i detta perspektiv som mordet i Paris den 12
mars 1932 på Ivar Kreuger skall ses. Det är bara i
det perspektivet, som historien rätt kan döma och
bedöma detta brott och den långa rad brottshandlingar som kom att omgärda själva mordet - både
före och efter mordet. Den härva av brott det här gäller och som sedan blivit föremål för en mörkläggning av enastående slag och som i sin tur kostat ett
antal människor livet drar skam inte bara över de
blodbesudlade förövarna och deras ”huvudmän”
utan också - och vill jag mena i än högre grad - över
de politiker och myndighetspersoner, som låtit detta
ske och därefter valt att tiga still.
Det komplex av frågor som mordet på Ivar
Kreuger väcker till liv med alla sina vittgående konsekvenser måste nu få sin från korrumperade intresserelationer frigjorda bedömning. Det gör det
nödvändigt med en granskning och bedömning utanför
Sveriges domvärjo. I detta svåra arbete måste
Sverige få det internationella samfundets hjälp.
|