ELA

ESTONIA LITIGATION ASSOCIATION

 Gränna den 12 juni 2002


Statsminister Göran Persson
Statsrådsberedningen
103 33 STOCKHOLM

Bäste Göran Persson,

Sprängdes Estonia? Var det som gått till historien som den största katastrof som drabbat Norden efter det andra världskriget ett massmord?

Detta är frågor som allt fler människor ställer sig. Ingen kan med den kunskap som nu föreligger utesluta möjligheten att det var frågan om ett massmord.

Detta skulle i så fall förklara de ansträngningar som gjorts och görs för att förhindra en förnyad granskning av vad som verkligen förorsakade katastrofen.

Så länge en sådan förnyad granskning inte skett kommer tvivlet om att mäktiga krafter söker dölja något ohyggligt växa sig allt starkare.

Mot denna bakgrund har ESTONIA LITIGATION ASSOCIATION (ELA) vid sitt konstituerande möte den 10 juni på Gyllene Uttern utanför Gränna antagit ett uttalande, där ELA kräver att regeringen i Sverige - den regering som de facto iklätt sig huvudansvaret för de utredningar som gjorts respektive inte gjorts - tillsätter en sanningskommission med uppgift att söka sanningen om vad som förorsakade Estonias förlisning. Uttalandet bilägges.

Högaktningsfullt

Helje Kaskel
Ordförande i ELA

ELA

ESTONIA LITIGATION ASSOCIATION

 
ELA kräver
Sanningskommission om Estonias förlisning

Vad fick Sveriges dåvarande statsminister Carl Bildt veta redan natten då Estonia förliste? Vad fick Ingvar Carlsson, som kort därefter efterträdde Bildt, veta? Hur förklarar man löftena om att bärga kropparna och sedan beslutet att inte göra det? Var idén om att till enorma kostnader gjuta betong över vraket och de många hundra kropparna endast ett led i en gigantisk mörkläggningsaktion - en idé så absurd att den dock inte kunde fullföljas? Och hur förklarar man alla efterhand belagda lögner från de för utredningsarbetet kring förlisningen ansvariga? De lögner som Olof Forsberg - Generaldirektören på Statens Haverikommission - gjorde sig skyldig till var så graverande att han med omedelbar verkan tvingades att avgå. Detta för att nämna bara ett exempel. Varför allt detta ljugande?

Var finns de undersökande journalister i Sverige som intresserat sig för att forcera ljugandet och bringa sanningen i ljuset? Varför är det så tyst om Estonia - annat än när det gäller att misskreditera de få sanningssökare som ändå tagit sig an den otacksamma uppgiften att söka sanningen? Är det inte märkligt att den journalist som ägnat mest tid och kraft åt denna uppgift - Jutta Rabe - inte sitter i Stockholm utan i Berlin? Och är det inte märkligt att svenska myndigheter trätt i aktion för att så långt de någonsin kan försvåra Jutta Rabes arbete?

Och när Mona Sahlin - regeringens taleskvinna i frågor gällande Estonia - den 3 april och 30 maj i år förhörs i Konstitutionsutskottet i anledning av uppenbara försummelser leder det inte till ens den lindrigaste graden av erinran. Och detta i sin tur ges inte någon som helst uppmärksamhet i medierna. Ytterst få svenskar har fått någon som helst information om att sådana förhör med Mona Sahlin ägt rum.

Frågorna är många och inte olikt ett betongtäcke breder sig en kvävande tystnad över vad som ändå så sakteliga håller på att tränga fram som sanningen om och bakom Nordens största katastrof efter det andra världskriget. KD-ledaren Alf Svensson har i ett annat sammanhang yttrat: ”Förr eller senare träcker det igenom”.

För att påskynda den process genom vilken sanningen om och bakom Estonias förlisning skall ”träcka igenom” kräver ELA att regeringen tillsätter en Sanningskommission.


Estonia Litigation Association (ELA)

Helje Kaskel
Ordförande i ELA