online casin

DSM nr 5-6/2002

JAN GILLBERG: I svenska medier är det under senare år knappast något rättsfall, som fått en sådan uppmärksamhet som Fallet Alcalá. Länge var det också så att långa raden så kallade kulturjournalister gick i god för Jesús Alcalás heder. Även efter att Alcalá blivit slutgiltigt dömd som simpel småskojare och bedragare finns det de som envetet driver tesen, att han är utsatt för en djävulsk konspiration och blivit oskyldigt dömd. Någon av ”vännerna” i kultur- och opinions- etablissemanget har rentav liknat honom vid den Jesus som verkade för 2000 år sedan.  Du har företrätt en annan brottsmisstänkt, nämligen Velimir Janosevic. Till skillnad från Alcalá har Janosevic med din hjälp vunnit en stor och betydelsefull framgång. I ett viktigt mål inför Europadomstolen i Strasbourg har han vunnit mot den svenska staten. Domstolen i Strasbourg har förklarat att den svenska staten har kränkt hans mänskliga rättigheter.

Det här gör samtidigt att medan nästan alla människor i det här landet har hört talas om Fallet Alcalá är det mycket få, ytterst få som har hört talas om Fallet Janosevic. Kan du kort redogöra för Fallet Janosevic? 

JAN THÖRNHAMMAR: Det är riktigt att Janosevic haft en betydelsefull framgång i Strasbourg. Man skall samtidigt ha klart för sig att målet i sig - det skattemål det i grund gäller - är ännu inte avgjort. Det ligger för närvarande i Kammarrätten. 

Vad Europadomstolen tagit ställning till gäller huruvida Janosevic fått sina mänskliga rättigheter kränkta. Och det har domstolen funnit. Detta genom det sätt på vilket det svenska rättsmaskineriet handlagt hans fall. 

JG: Och därmed har Europadomstolen på formella grunder föregripit den sak som saken gäller?  

JT: Ja. Europadomstolen har funnit att Janosevic av motparten - dvs den svenska staten - fått sina mänskliga rättigheter kränkta, innan själva saken blivit i svensk domstol slutgiltigt prövad. Detta är något unikt. För detta har den svenska staten dömts att till Janosevic betala ett skadestånd på 15 000 euro. Därtill kommer rättegångskostnader på 300 000 kronor.  

JG: Vad består denna kränkning i? 

JT: Den här bilden åskådliggör vad målet i Europadomstolen handlar om. Janosevic var taxiåkare. Han fastnade i kontrollaktionen mot Taxi Stockholm. Det gjorde han redan 1994. Då gjorde man en kontroll av hans åkeri bestående av fem bilar. Man inhämtade kontrolluppgifter från Taxi Stockholms centraldator. Dessa uppgifter jämförde man med hans redovisning. Från detta drog man slutsatsen att den differens som var mellan uppgifterna i datorn hos Taxi Stockholm och vad som hade redovisats var svarta inkomster. 

Omedelbart efter att Janosevic hade fått skattemyndighetens besked, åkte han till den auktoriserade verkstaden för att bryta plomberingen av taxametern. Vi fick då fram helt andra uppgifter. Vi bad då skattemyndigheten att kontrollera hur det i verkligheten låg till. I avvaktan på den här kontrollen bad vi om anstånd med att betala skatten men det fick vi inte. Skattemyndigheten påförda honom tillkommande skatt och skattetillägg och skickade en betalningsanmaning. Han kunde inte betala och vi begärde nytt anstånd. Inte heller detta beviljades. Skattemyndighetens krav förföll till betalning och Kronofogdemyndigheten gick omedelbart till aktion.  

JG: Detta är vilket år?  

JT: Det är 1996. Skattebeslutet kom i december 1995. Och som framgår av den här skissen försattes han i konkurs i juni 1996. Och märk: Innan vi ens hade fått anståndsfrågan prövad i domstol, var han sedan länge försatt i konkurs.  

JG: Även polis och åklagare kopplades in innan skattemålet var avgjort.  

JT: Ja, själva skattemålet är ju ännu inte denna dag (1) avgjort men polis och åklagare underrättades redan den 1996. En förundersökning startades. Han dömdes sedermera för samma gärning, som han hade blivit påförd skattetillägg. Nu som bokföringsbrott. Skattemyndigheten antog vidare att han betalat ut svarta löner, något han också fälldes för. Detta i oktober 1997. Fortfarande, märk väl, innan det skattemål som satte igång dessa följdprocesser blivit prövat. 

Janosevic blir ett fall för Europadomstolen  

JG: Parallellt med detta hade ni satt igång en process i Europadomstolen...  

JT: Vi gick redan på hösten 1996 till Europadomstolen och ifrågasatte om det är förenligt med Europakonventionen och då i första hand processregeln i artikel 6 att försätta någon i konkurs innan vad saken gäller prövats i domstol. Beslutet om att försätta Janosevic i konkurs är nämligen ett myndighetsbeslut och inte ett domstolsbeslut. Enligt Europakonventionen artikel 6 skall man vara garanterad en rättsprocess om man blir anklagad för brott. Det påstod vi att han var, eftersom skattebeslutet från december 1995 innefattade skattetillägg.  

JG: Och skattetillägg är något som skall betraktas som ett straff, vilket förutsätter att den gärning som skattetillägget avser måste gälla som brott.  

JT: Ja. Det är så Europadomstolen dömt. Detta nu i sommar den 23 juli. Där sås just detta fast, att skattetillägg är ett straff. Och när det gäller utdömande av straff har man rätt till domstolsprövning.  

JG: Till detta kommer det följdstraff, som konkursen innebär.  

JT: Ja. Och även detta innan själva skattemålet är avgjort. 

Ännu ingen dom i Kammarrätten 

JG: När räknar du med att Kammarrätten kommer att meddela sin dom?  

JT: Rimligen när som helst. Europadomstolen har ju också också funnit att Janosevic fått sina mänskliga rättigheter kränkta genom ”time delay”, dvs genom att han inte ha fått sin sak prövad inom skälig tid. Det har ju gått nästan sju år sedan skattemyndigheten meddelade sitt besked att påföra Janosevic skattetillägg och mer än sex år sedan han som en följd av detta försattes i konkurs och fortfarande ingen dom i själva målet. Vad Europadomstolen dömt i denna del - detta om ”time delay” - är något Kammarrätten rimligen inte kan eller i varje fall inte borde kunna nonchalera.  

JG: Samtidigt kunde vi i dag i nyheterna höra hur det kommer att skäras ytterligare i anslagen till åklagarväsendet. När en åklagare i Göteborg fick kommentera detta påtalades både hur ärendehögarna redan växer på ett oroande sätt och hur det blivit allt vanligare att åklagare tvingas att långtidssjukskriva sig för utbrändhet.  

JT: Åklagarna har det tufft.  

JG: Alla de besparingar som under nu en följd av år drabbat rättsväsendet gör det naturligtvis svårt för att inte säga omöjligt att undvika den form av kränkning av de mänskliga rättigheterna, som Sverige nu blivit fällt för.  

JT: I skattemål är det dessutom så att det är skattemyndigheten som till åklagaren anmäler misstänkta skattebrott samtidigt som det är också skattemyndigheten, som sköter och tar ansvaret för den utredning som skall styrka den till åklagaren anmälda brottsmisstanken. Vidare tvingas den brottsmisstänkte att inkomma även med uppgifter som sedan läggs till grund för att styrka brott, något som strider mot den regel som säger att en misstänkt inte kan tvingas att lämna uppgifter som kan vara den misstänkte till förfång.  

Beslag av bokföring försvårar försvaret  

JG: I fallet Janosevic inhämtades hela bokföringen.  

JT: Ja, och om bokföringen hamnar hos åklagaren och blir liggande där blir det givetvis svårt för den brottsmisstänkte att utveckla sin talan. Jag kan ge dig ett exempel på vilka situationer som kan uppstå. Det gäller ett fall där vi från en åklagare i ett misstänkt brottmål begärt besked dels om grunderna för brottsmisstanken, dels varför han inte inkommit i tid med svar på våra förfrågningar. Åklagarens svar lyder: ”Jag har tagit del av ditt brev och ingen kan beklaga mer än jag att ärendet dragit ut på tiden. Orsaken är att jag under juli och augusti varit heltidssysselsatt med ett större häkte och därför fått lägga andra även prioriterade mål åt sidan. Därefter har jag i september haft en välförtjänt semester.” Åklagaren meddelar sedan att den misstänktes inlämnade bokföring nu skall överlämnas för granskning av åklagarkammarens revisorer. När åklagarkammaren inte längre anser sig behöva materialet längre kommer det att återlämnas. Här görs dock ett förbehåll, nämligen och så avslutas brevet: ”såvida inte skattemyndigheten anser sig behöva materialet”.  

JG: Och under denna tid finns materialet inte tillgängligt för den som skall bygga upp sitt försvar...?  

JT: Det här är ett stort bekymmer. Vi anmodas samtidigt att lämna uppgifter till skattemyndigheten gällande själva skattemålet men vi har ingen bokföring att tillgå. Den är beslagtagen. Hur skall vi kunna försvara oss då? Det här är bekymret i ett nötskal.  

JG: Och vad återfaller det på?  

JT: Att det inte finns resurser att utreda allt det man tar sig an att utreda. Jag menar att anmäler man till brott så skall det finnas resurser att utreda om det föreligger något brott och det inom rimlig tid. Annars får man avstå från att anmäla till brott. Det är inte rimligt som vi har det. Det är inte rimligt att en misstänkt som i fallet Janosevic skall få gå och vänta i sju år på att få ett skattemål avgjort. 

Långhalandet krossar människor  

JG: Hur har han klarat sig under dom här sju åren?  

JT: Jättedåligt. Han står och diskade i flera års tid. Hela hans verksamhet raserades ju. I och med att han försattes i personlig konkurs förlorade han sin rättshandlings- förmåga. Kunde inte träffa några avtal, inte kunna få kredit i banken. Han kan inte ens få ett telefon- abonnemang. Så är det.  

JG: Och nu har han av Europadomstolen tilldömts ett i sammanhanget ynka skadestånd på 140 000 kronor.  

JT: För att vara utdömt av Europadomstolen på grund av ”time delay” är detta ett högt skadestånd. Dessutom gäller det här skadeståndet bara vad Europadomstolen i denna första vända fällt Sverige för, nämligen oskäligt lång handläggningstid och att han inte fått ”access to court”. Europadomstolen har inte kunnat granska målet utifrån rena sakförhållanden, eftersom målet är pågående i det inhemska rättssystemet. En nödvändig förutsättning att få ett mål prövat av Europadomstolen är att man först tömt ut rättsmedlen i Sverige. Europadomstolen är inte behörig att pröva målet i andra delar än dom som domstolen nu har prövat.  

JG: I sig unikt i ett mål där sakfrågan ännu inte är slutgiltigt prövad.  

JT: Oerhört unikt. Målet Öcalan prövades på det sättet att man gick in med ett förbudsmeddelande, då det förelåg en risk att man skulle ta livet av honom. Hade man inte gjort det är det mycket sannolikt att man hade tagit livet av honom. Det här var visserligen inte ett mål av den här karaktären men ändå ett mål. där man fäller ett land för att i en ännu inte avslutad process ha levt upp till de krav, som enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna skall kunna ställas på alla Europarådets medlemsländer. Turkiet likaväl som Sverige.  

JG: Vid inval av nya medlemsländer sker ju en mycket noggrann prövning av huruvida ett kandidatland kan anses leva upp till den standard som Europarådet kräver vad gäller just de rättigheter som Europakonventionen omfattar. Det har påtalats - bland annat av Krister Thelin i boken ”Sverige som rättsstat” (2) - att Sveriges författning inte lever upp till de krav på maktdelning med en markerad och oberoende judiciell makt, som är en grundläggande förutsättning för att antas som ny medlem i EU och att Sveriges författning framstår som en - Thelins uttryck - ”anakronism” jämfört med de nya författningarna i långa raden för detta kommunistländer. Kanske skulle man ha någon form av återkommande allmän revision, när det gäller hur Europarådets medlemsländer efterlever Europakonventionen?  

JT: Det är en tanke. 

Vilka blir konsekvenserna av domen?   

JG: Om vi hastigt återgår till detta att Europadomstolen nu i sommar dömt Sverige att rättsligt hantera skattetillägg inte som en avgift utan ett straff, vad räknar du med att detta kommer att få för konsekvenser?  

JT: Det har redan nu fått ett genomslag och det på flera olika sätt. Dels får man nu automatiskt anstånd. Dels tvingas man att snabba upp processen. Det får inte ta så lång tid som det gjort. Noteras kan också att The Committee of Experts for Improvement of Producers for the Protection of Human Rights har vid en session den 10 september 2002 behandlat frågan om ”effective remedies at domestic level”. Expertkommittén avser att utfärda en rekommendation om att de enskilda staterna i vart fall skall hantera ”time-delay-frågor” vid de inhemska domstolarna och att skälig gottgörelse också utgår från inhemska rättsmedel. Rekommendationen syftar till ”encouraging States to ensure that no such obstacles to receiving compensation exist”. 

Oskuldspreceptionen vinner erkännande i svenska domstolar  

JG: Någon ytterligare effekt?  

JT: Ja, det finns också en tredje delfråga, där vi den här gången förlorade men där vi ändå kommit väldigt långt. I Europakonventionens artikel 6:2 finns det en princip som heter oskuldspreceptionen. Oskuldspreceptionen bygger på att man skall fastställa skuld i enlighet med straffrättsliga regler. När det gäller skattetillägg påförs dessa på enbart på objektiva grunder. Man ger i bedömningen inte utrymme för några subjektiva rekvisit. Här har man nu fått ett genomslag när det gäller rättsutvecklingen i Sverige. Efter Europadomstolens domar har de inhemska domstolarna blivit mycket restriktiva när det gäller att påföra skattetillägg. Man gör numera en ordentlig prövning om det varit ursäktligt att lämna de uppgifter, som taxeringsmyndigheten ansett vara felaktiga. Man kan ha kryssat i fel ruta och att det uppenbart handlar om ett misstag. Då klarar man sig numera ibland till skillnad från tidigare då skattetillägg automatiskt påfördes. Du kan ha gått till rådgivare, till experter för att verkligen lämna korrekta uppgifter och kan styrka detta. Då kan du i dag undvika skattetillägg. Men det har också fått även andra effekter som inte är direkt kopplade till detta med skattetillägg.  

JG: Exempelvis...?  

JT: Vi har en massa presumtionsregler i vårt system. Ta exempelvis bilförmånsbeskattningen. Som fåmansbolagägare och om företaget äger en bil presumeras att bilen används även privat och fåmansbolagägaren blir förmånsbeskattad. Den här presumtionsregeln har vi redan rättsfall på att den tillgodoser inte de beviskrav som gäller vid en straffrättslig prövning och eftersom skattetillägg är ett straff måste de straffrättsliga principerna komma in i prövningen. Det är en lång rad av direkta och indirekta effekter som domen i Strasbourg från den 23 juli i år fått och framöver kommer att få. 

Staten förlorar miljardintäkt  

JG: Jag såg en uppgift att staten nu de senaste åren fått in ungefär två miljarder kronor om året genom att debitera ut skattetillägg. När detta som tidigare gällde som ”avgifter” nu gäller som ”straff” och måste prövas som alla andra brott, borde detta betyda att denna skönsmässigt upprätthållna inkomstkälla kommer att sina.

JT: Det är rimligt.  

JG: Men innan vi kan avläsa detta får vi vänta ett år eller så.  

JT: Ja, det får vi. I fjol var det enligt en uppgift jag såg 250 000 personer som påfördes skattetillägg.  

JG: Och summan var...?  

JT: Som du sa, två miljarder kronor.  

JG: Det blir intressant att framöver läsa statistiken över antalet påförda skattetillägg liksom vad denna inkomstkälla framöver kommer att inbringa för staten. Samtidigt skulle det ge ett mått på omfattningen av detta påförande som utifrån europeisk rättsbedömning är att betrakta som illegitimt.  

JT: Det kan man säga. Samtidigt är det svårt att omedelbart dra sådana slutsatser från en renodlad statistik. Men rimligtvis borde den här förändringen få ett genomslag som kan avläsas i statistiken över utdömda skattetillägg. 


Får betydelse för tusentals pågående mål  

JG: Vad händer nu med alla de människor som enligt detta utslag i Europadomstolen blivit utsatta för - så får man rimligen uttrycka det - rättsövergrepp? Ska dom ha en möjlighet att klaga i efterhand och mot den svenska staten rikta skadeståndskrav?  

JT: Ja, så är det. Alla pågående mål som dragit ut på tiden så att man kan åberopa ”time delay” utan att det går att hänvisa till att det gäller mycket komplicerade fall... Alla dom torde ha rätt till skadestånd med stöd av den här domen.  

JG: Men det måste ju gälla flera tiotusentals...?  

JT: Förmodligen.  

JG: ...vilket samtidigt måste ta ett enormt maskineri i anspråk...  

JT: Ja, naturligtvis. Rättssäkerhet har ett pris och det är inte den enskilde som skall betala.  

JG: Hur skall det kunna fungera? Det svenska rättsmaskineriet går ju redan på knäna samtidigt som det nu skall göras ytterligare besparingar inom rättsväsendet och i en situation då det bland annat råder brist på poliser både vad gäller utredningssidan och den vardagliga brottsbekämpningen. 

Tystnaden om domen mycket märklig  

JT: Nja, som du inledningsvis sa har den här domen i Europadomstolen inte fått särskilt stor uppmärksamhet. De allra flesta som drabbats av skattetillägg är förmodligen inte ens medvetna om den här domen och den rätt som följer av domen.  

JG: Det är förbluffande hur de tunga medierna - de stora tidningarna, radio och TV - knappt givit den här domen någon uppmärksamhet alls.  

JT: Det tycker jag också. Det är mycket märkligt. Sverige är ändå fällt för brott mot mänskliga rättigheter i ett system, som vi har tillämpat i trettio års tid.  

JG: Ännu märkligare är det att inte någon politiker under valrörelsen tog vara på möjligheten att göra ett stort nummer av den här domen. Den kom ju mycket lägligt i själva upptakten av valrörelsen.  

JT: Moderaterna gjorde ett nummer av det. Det blev inte särskilt stort men man gick ut med en åtgärdslista för att höja rättssäkerheten och där nämndes den här domen. Men inget stort pådrag.  

JG: Genom att ta med en sak som denna i en katalog över åtgärder, kommer man inte särskilt långt. Det skulle naturligtvis gjorts en kampanj med fokus på just den här saken. Det här handlar ju dessutom om något som är så påtagligt och därför lätt att föra ut och få förstått. Fallet Janosevic skulle ha gjorts till något lika stort som Fallet Alcalá.  

JT: Ja, allra helst mot bakgrund av att Fallet Janosevic inte på något sätt är unikt. Det är ju något som berör hundratusentals människor. I många fall på ett sätt att det fått långtgående konsekvenser för människors hela ekonomiska och sociala existens.  

JG: Mediernas val av vad de gör till något sort eller som i fallet Alcalá jättestort är sannerligen märkligt.  

JT: Ja, det är märkligt.  

JG: Hur skall man förklara att oppositionspolitiker i ett land med världens högsta skatter och där man dessutom har ett system där man tilläggsbeskattar de som kanske av oförstånd lämnat någon felaktig uppgift och som sedan inte ens kunnat få sitt oförstånd prövat... Hur skall man förklara att inga politiker gör detta till den stora fråga det är, när detta system blivit utdömt av Europadomstolen? 


Statens behov av skatteintäkter överordnat allt annat  

JT: I vårt land verkar det som om intresset för staten att driva in skatter är överordnat allt annat. På något sätt verkar det bättre att fälla nio av tio misstänkta för skattebedrägeri för att undvika att en skyldig går fri. Vi har vänt på hela problematiken. Enligt traditionell straffrättslig syn är man skyldig att styrka skulden. Här är det tvärtom. Här dammar man bara på och sedan är det upp till den skattskyldige att visa att skattemyndigheterna har fel. Och även om den skattskyldige lyckas göra detta får han eller hon själv stå för allt arbete och alla kostnader. Här tillämpar vi omvända bevisbördor, presumtionsregler och allt vad det är.  

JG: Men hur förklara att ingen...?  

JT: Skatteinkomsterna är oerhört viktiga för det här landet. På något sätt måste budgeten gå ihop annars fungerar inte landet. Och då tycker man att alla får bidra till detta även på bekostnad av grundläggande rättssäkerhet. Och de som detta drabbar är ofta entreprenörer och företagare som utgör en för liten minoritet för att något parti riktigt skall bry sig. Alla tävlar om de stora väljargruppernas röster.  

JG: Men också detta har en kostnadssida. 

Slår på nyföretagandet och ökar kapitalflykten  

JT: Ja, visst. Det slår hårt på företagandet. I synnerhet nyföretagandet och det företagande som är under uppbyggnad. Vi kan inte ha det på det här sättet... att vi som i franska revolutionen hugger huvudet av entreprenörer. Det här är något som hela tiden pågår - vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Det är klart att det kostar, att det undergräver tillväxten. Ta nu pomperipossaentreprenörerna. Allt stökande och bökande som det har fört med sig. Det är värdefulla tillgångar som Sverige har och som vi nu gör oss av med och kapitalflykten till utlandet bara ökar.  

JG: En sak är - som vi tidigare berört - hur en viss person som i Fallet Janosevic har drabbats. En annan sak är vad det system, som Janosevic är ett offer för, kostar den svenska samhällsekonomin. Vi talar om att de höga skatterna avskräcker folk från att jobba och att företag och företagare lämnar landet. Men det finns ytterligare en annan sida som också tär på samhällsekonomin, nämligen den som har att göra med att det finns många tusen Janosevic som systemet lyckats knäcka. Vad är summakostnaden för detta? Hur många är det som förlorat jobb och utkomst genom fogdemynderiets framfart mot enskilda företagare? Vilka är de samhällsekonomiska kostnaderna av att massor med människor gått i väggen, blivit sjuka och kanske långtidssjukskriver sig och i en del fall tar livet av sig? En kartläggning av alla dom effekterna...  

JT: Det skulle jag välkomna. Du ser hur tjocka mina akter är här runtomkring. Du inser då att dom här målen pågår år ut och år in. Och vad som då händer är just det du säger. Frun lämnar och familjen splittras. Man tvingas att sälja hus och hem. Många hamnar på dekis. Deras liv spolieras för många, många år. Tänk att en skatteprocess kan ta tio, tolv år. Det är en fjärdedel eller upp till en tredjedel av ett yrkesverksamt arbetsliv. Det är inte klokt. Och det är ett så onödigt lidande bara därför att man inte prioriterar skyndsamheten i processen. Brottmål klarar man ofta av förhållandevis snabbt men även där tar det i många fall alldeles för lång tid.  

JG: Det är lätt att föreställa sig att om mördare och våldsmän skulle drabbas av ett liknande långhalande som nu skattebrottsmisstänkta skulle det ge upphov till våldsamma protester.  

JT: Säkert. 


Myndighetsbrott mot enskild inget brott 

JG: På flera olika områden gäller personligt ansvar när det gäller uppkommen skada. Vi har exempelvis en produktansvarslag då den närmast ansvarige kan råka illa ut. Och när det gäller miljöskador som förorsakas av ett företag kan VD hamna i fängelse. Men när det gäller myndighetsutövande går det inte att utkräva ansvar. De regler om ämbetsmannaansvar vi en gång hade avskaffades 1975. Är detta något som borde återinföras?  

JT: Det är naturligtvis orimligt att man struntar i uppenbara felaktigheter begångna av skattetjänstemän. Här måste man ha en balans när det gäller parternas ansvar i själva processandet. Om detta kan åstadkommas genom att införa någon form av tjänstemannaansvar... Ja, det är möjligt att det skulle kunna skärpa upp stringensen så att man inte kan gå fram med hur bryska metoder som helst.  

JG: Vi har sedan det förhållandet att skattenämnderna är politiskt tillsatta med de möjligheter det här finns att klämma åt människor som gjort sig obekväma i den politiska debatten och att via dessa nämnder få ett slags politiska domar.  

JT: Så skall det inte vara men visst finns det en risk. Här är det dock inte någon skillnad när det gäller skattemål eller i tryckfrihetsmål eller vilken typ av mål som helst. Nämndemän, domare, alla har vi ju våra politiska preferenser. Politiken finns ju med överallt. När det gäller arbetet i skattenämnderna är det dock så att där sker det överhuvudtaget ingen mer ingående prövning. Det går ju i stället till så att man kanske dammar igenom hundra mål på en timme.  

JG: Men anta att det på en liten ort finns någon som i särskilt hög grad irriterad etablissemanget och vederbörandes namn dyker upp vid en sådan här på-löpande-band-prövning...? 

Fallet Holm  

JT: I skatteärenden tror jag faktiskt inte att det förekommer att man klämmer åt folk på politiska grunder. Däremot finns det ett uppmärksammat tryckfrihetsmål som gick vidare för avgörande i Europadomstolen, nämligen Fallet Holm. Holm hade omskrivits i en socialdemokratisk tidning på ett sätt som Holm menade innebar förtal. Det blev ett tryckfrihetsmål. Holm ville sedan jäva ut de socialdemokratiska ledamöterna i den jury som skulle döma i målet. Det fick han inte göra och han lyckades heller inte att få tidningen fälld för förtal. Då gick han till Europadomstolen och klagade. Han menade att nämnden inte kvalificerade för att gälla som domstol och i vart fall att de som dömde honom var jäviga. I Europadomstolen fick han rätt i. Det svenska jurysystemet fälldes i det här fallet. Men någon ändring i vår lagstiftning har trots det inte kommit till stånd. Däremot är man uppmärksam på problemet så nästa gång någon åberopar en sådan här politisering så tror jag nog att man får gehör för en jävsinvändning.  

JG: Men det som inträffade i Fallet Holm skulle rimligen också kunna tänkas när det gäller en taxeringsnämnds agerande.  

JT: Du har den typen av problematik i all dömande verksamhet. Man färgas av andra omständigheter än det som målet handlar om.  

JG: Desto viktigare är det, att det finns stringenta lagar. 

Behovet av duktiga och oberoende domare  

JT: Javisst. Och duktiga och framförallt oberoende domare som gör en förutsättningslös prövning och som inte är bundna av presumtioner, inte bundna av en förutfattad mening. Problemet med vår lagstiftning är att vi har så mycket presumtionsregler. Man presumerar att man använder företagets bil privat, man presumerar att man tagit pengar som det inte finns kvitton på i egen ficka och så vidare. Hela vår lagstiftning är på skattesidan fylld av den här typen av presumtionsregler. Naturligtvis för att underlätta för skattemyndigheterna att få ”rätt” utan att behöva bevisa sin rätt. Men det blir ändring på det i och med den här domen i Europadomstolen. Nu måste man göra en mycket mera nyanserad bedömning. På det sättet kommer vad Europadomstolen nu dömt få stor betydelse för en i Sverige ökad rättssäkerhet. 

Mediernas förhållningssätt märkligt 

JG: Och detta genombrott för ökad rättssäkerhet och i förlängningen ökad ekonomisk och social trygghet för många hundratusentals tidigare i olika skattemål skönsmässigt behandlade svenskar får nästan ingen uppmärksamhet alls i de svenska medierna...  

JT: Massmedias förhållningssätt är märkligt. Här har Sverige fällts för kränkning av mänskliga rättigheter och det uppmärksammas knappast i massmedia. Det är märkligt. Och att det inte pågår en debatt av just det skälet är också märkligt. Hur kommer det sig att den här typen av frågor inte uppmärksammas? Vad är orsakerna till det? Många utgår nog från att Janosevic är en fuskare men det är inte det som det här handlar om. Svartenbrandt och andra utpekade grova brottslingar får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Så länge det handlar om obestyrkta misstankar skall man inte betraktas som skyldig. Då finns det både lagar och regler som skyddar individen. Men om misstanken gäller ett skattebrott finns det ingenting. Det är som ett stort svart hål.  

JG: Och de ekonomiska och sociala konsekvenserna för ett obestyrkt skattebrott kan samtidigt få konsekvenser långt större än för den som döms till böter eller rentav fängelse i ett vanligt brottmål...  

JT: Jag tror inte man riktigt förstår vilket enormt övergrepp det är att bli ekonomiskt våldtagen på det sätt som Janosevic blivit och han är långt ifrån ensam. Jag tror att man måste ha blivit utsatt för den här typen av angrepp innan man förstår konsekvenserna för individen och för den delen inte bara för individen utan för hela den drabbades familj.  

JG: Jämför detta - som vi redan varit inne på - med den uppmärksamhet som Jesús Alcalá fick och då en hel hord av journalister och så kallade kulturelitister lade sig ut för honom och basunerade ut sin övertygelse om hans totala oskuld och detta innan dom hade fällts.  

JT: Motsatsen till detta är när medierna dömde de båda läkarna i styckmålsrättegången innan dom hade fällts. Detta att media går in i pågående rättegångar har utvecklat sig till ett nytt hot mot rättssäkerheten. Sker det dessutom i uppenbart syfte att påverka utgången i ett pågående mål är det desto allvarligare. Men här har vi en dom av stor betydelse för hela det svenska rättssystemet som ligger klar och fastställts av Europadomstolen och den får ingen uppmärksamhet.  

JG: Minst sagt anmärkningsvärt.  

JT: I det här landet har vi en tradition att ägna oss åt mänskliga rättigheter i avlägsna länder. Från den utgångspunkten är det än mer anmärkningsvärt att när vårt eget land döms för brott mot de mänskliga rättigheterna är det något som närmast förtigs.  

JG: Och det är massmedia som förtiger. Minst sagt anmärkningsvärt. Tack för samtalet. 

 (1) DSM-samtalet med Jan Thörnhammar ägde rum den 17 oktober 2002. Ännu då detta nummer av DSM gick i tryck - dvs kring månadsskiftet november-december - hade inte någon dom fallit. tillbaka

(2) Boken recenserades i DSM 2-3/2002 - se sid 15 - 19. 
 tillbaka



Tillbaka