online casin

Hos Karl Marx (1818-83) är det ekonomin som står i centrum. Hos Antonio Gramsci (1891-1937) är det kulturen.           Det är genom ”kulturell hegemoni” som den härskande klassen håller sig kvar vid makten, förklarade Gramsci. Vad det gäller är att urholka och ersätta denna hegemoni. Vinna och betvinga den. Inte genom våld utan genom successiv infiltration.           Att Gramsci förordade en icke-våldsstrategi har dock ingenting att göra med att han i sig skulle vara motståndare till våld. Alls icke. Strategivalet var taktiskt betingat. Konkurrenterna - Italiens svartskjortor - var duktigare på att organisera sig och därför kraftfullare och effektivare i sin våldsutövning. Därför gällde det att vara listigare.

Infiltration av de institutioner, som bar upp det borgerliga samhällets hegemoni, var den alternativa och vida bättre framkomliga strategi Gramsci anvisade.
         
I Sverige handlade det om Sveriges radio och television, Svenska Dagbladet, DN, Expressen, Aftonbladet etc men också de borgerliga politiska partierna, näringslivets organisationer etc. Den sedan tolv år av Marita Ulvskog ledda Utnämningspolitiken inom kultursektorn är ett annat uttryck för gramsciism. Själv har Ulvskog sina politiska rötter i den s k avgrundsvänstern.
         
I tidigare ORIGO och därefter DSM har det skrivits åtskilligt om hur mediavänstern eller - som DSM valt att uttrycka det - GramsciVänstern lyckats att erövra nyckelpositioner i det moderna mediasamhället och via detta skaffa sig både långtgående kulturell hegemoni och successivt ökad kontroll över opinionsbildningen i alla viktiga politiska frågor. Detta med större framgång i Sverige än i något annat land.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING: