Behovet av
SYSTEMFÖRÄNDRING

 
Startsida
Vad är DSM?
Jan Gillberg
Kontakta oss
Länkar
Den Talande Falken
Prenumerera
Beställ lösnummer
Beställ böcker
Ivar Kreuger
Estonia
Politiska mord
Enpartistaten

Välfärdsstaten
mot vägsände

Värsting-
journalistiken

Free voice of
Sweden

DSM-samtal
Sveriges Viktigaste
Opinionsledare
Hundralistan

online casin




















 

 



DSM nr 4/1990 

VACLAV HAVEL (1978):

”Systemet har blivit så till den grad politiskt statiskt, att det blivit oförmöget att ta in avvikande uppfattningar i sin offentliga struktur.”


*

”Livet i detta system är 
genomsyrat av hyckleri och lögner:



Byråkratins makt kallas folkets makt.
Arbetarklassen förslavas i namn av arbetarklassen.
Den omfattande förnedringen av människorna framställs som slutlig befrielse.
Undertryckande av information framställs som tillgång på information.
Maktmanipulation kallas offentlig kontroll av makten och skrupulöshet benämns upprätthållande av rättsordningen.
Förtryck av kulturen prisas som utveckling av denna.
Blockets utvidgade internationella inflytande kallas stöd åt förtryckta.
Bristen på yttrandefrihet kallas den högsta formen av frihet.
Valfarsen kallas den högsta formen av demokrati.
Förbudet mot självständigt tänkande kallas för vetenskaplig världsåskådning.
Ockupation kallas broderlig hjälp.”

*

”Är inte gråheten och tomheten i det posttotalitära systemet egentligen i grunden endast en karikerat tillspetsad bild av det moderna livet i sin helhet och är vi inte i själva verket ett varningstecken för Västvärlden - även om vi är djupt efterblivna enligt civilisationens värdeskalor - genom att vi uppenbarar dess egna inneboende tendenser?

*

”De demokratiska samhällena, som inte på långt när förtrycker människorna på ett sådant uppenbart ochbrutalt sätt, kommer uppenbarligen inte att göra denna grundläggande politiska kursförändring förrän långt senare. Där måste förhållandena säkert försämras kraftigt innan man upptäcker nödvändigheten av en politisk helomvändning.”

*

”Så länge ’skenet’ inte konfronteras med verkligheten, uppfattas det inte som sken. Om ’livet i lögn’ inte konfronteras med ett ’liv i sanning’, finns det inget perspektiv som kan avslöja dess falskhet. Och eftersom ett ’liv i lögn’ utgör grundvalen för systemet så är det inte underligt att ett ’liv i sanning’ innebär ett djupgående hot mot systemet.”




Tillbaka